"We got forty-eight which mean a whole lot of cream"

Vi kan snacka om sjuka 48 timmar eller så kan vi snacka om mina senaste 48 timmar. I lördags åkte jag hem från Växjö efter tre dagar av frenesi, körkortsyra, en himla massa tur och ett boostande dj-set. På tåget till Malmö så har jag för det första samma plats som en kompis kille. Vi sitter på ett sånt ställe med fyra stolar och med oss sitter en 17-åring från Västervik (numera ngt place utanför Landskrona) som har Crazy Frog/Ronny och Ragge/666 på sin mobil utan att skämmas. Och sådana där små högtalare. Mhm.

Den andra killen är elva bast och säger inte mycket. Stiger av i Eslöv. Now you got the cast. Hur somhelst snöade jag in på det här med snusklubbor för ett tag sedan och i fredags fick jag fyra stora av en polare. Dessa delar jag nu ut till oss fyra på tåget och sen har alla en trevlig resa.

I Malmö tar jag en taxi hem och åker med världens coolaste chaufför. Han pluggar till civilingejör men har paus för examsarbete och kör sin pappas taxi. Han lär mig om taximarknaden och stoppar taxametern för "han har också varit fattig student". Det visar sig att han känner min kompis kompis.


Hemma i Malmö sitter jag vid datorn och letar musik. Jag har nördat loss som fan på det här med kvinnliga rappare och ja, jag har en lista. (Håller på med ett mixtape till 8 mars, säg till om du är intresserad...). Klockan tre på natten ringer jag en kompis i Lund och klockan 04.10 står jag på hållplatsen.

Vi är i en busskur men det är inte meningen att man ska snacka här. Stereotypa Sverige, skitsnack som jag älskar att flippa med. Och en snubbe, vi kan kalla honom R, stöter på mig typ:
- Vad står det på din hand? Mitt nummer?
- Haha nej, Cut Chemist, det är en låt.
- Rock, eh?
- Nä fan han är en av Jurassic 5 DJ:s.
- Men... N...
- Ja, Numark också.
- Damn.

Och vi snackar musik i tio minuter tills min buss kommer. Han bokstaverar sin msn för mig och hoppas verkligen att jag kommer ihåg. Yeah, jag ska adda honom nu. Inget sånt, jag sa att jag var på väg till min pojkvän. Classy rejection.

På bussen hamnar jag bredvid en ful kille vid namn M. Två minuter senare kommer Vanda med enkel-V. M tycker att Vanda & Danina är konstiga namn och Vanda flippar med floskler.
- Men det är bara för att vi är invandrare. Är du rasist eller?

M fattar inte men jag hostar för jag är så torr i halsen. Skrattet kväver mig nästan. M mackar Vanda och säger den här cheesy linen:
- Du är ingen fisk.

Det visar sig att den ena är landskapsarkitekt och den andra arkitekt. Eller studerande. Efter jag blottat att jag var 19 var jag inte så intressant länge. Men det är okej, jag skrev den här texten, eller iaf bitar av den och smsade till mig själv. De bytter också mailadresser. Är det det som är det nya? Telefon är för intimt men msn eller mail är sådär lagom bra avstånd? Jag och R dillade om att vi skulle höras på något forum. Han är född 79 och hänger fortarande med Playahead. Där hade han också hookat med en gammal klasskompis lillasyster. Jag har bara lassies!

I Lund blev det som en bubbla. Vi gick runt, lyssnade på musik och pratade med textrader. Nojade tillsammans och åkte buss, bil, tåg. Lundakebab och kopp-kaffe. Inga jävla glas här. Vi strugglade och absade och fingrar i desperation. Rappade och peppade och jag kan hålla på hur länge som helst. Han kickar Big L för mig och ni vet kanske hur det är. Ingenting annat existerar. Förrän nu när jag outar det för världen. Man måste älska bloggar.

___________

Om vi så ska ta lite formalia så är det meningen (MENINGEN) att jag ska blogga varje fredag. Förra veckan skrev jag värsta inlägget om mytomaner som mynnade ut i att jag lapplackade på mina grannar och avslutade med Lasse och Morgan. Makes sense? Haha, du önskar du hade fått läsa det! Men inlägget bara försvann liksom och jag orkade verkligen inte skriva om hela. Jag minns det dock.

Vad heter låten?