Ett bitterljuvt åtal

Sverige är inte skakat och det är egentligen ingen stor omvälvande grej. Det är bara ännu ett uttryck för frustration. Frustration inte bara från textförfattarnas sida utan också från lagens långa arm. Förargelse är ju tydligen väckt. Låter det jättekonstigt? Här är sammanhanget. Året är 2006 och vi befinner oss i Landskrona på den lokala festivalen Rotrock. Kommunalt sponsrad, för er som vill klaga på det också. Två killar rappar och har så gjort ett tag och ja, det blir en del rader om att de hatar polisen. Eller rättare sagt: ”Alla i Landskrona hatar polisen” och ska starta krig mot densamma. Emilush & Caustic som de två rapparna kallar sig anmäls för förargelseväckande beteende och häromveckan kom så beslutet att åtal ska väckas.

Mediesverige skriver sina krönikor och ledare. Exemplen på artister som pekat finger och riktat rader åt polisväsendet är många. Klart det finns i alla musikstilar, hiphop är dock en väldigt explicit genre. Det är inte så konstigt att rappare har dragits inför rätta. Vi behöver inte ens fara över Atlanten och dra upp Public Enemy eller NWA. Det finns en svensk historia också: Sedlighetsroteln inför granskningsnämnden för sin ”Ring Snuten”. Friade. Ken Ring för sin verbala attack på kungahuset. Nedlagt efter offentlig ursäkt.

Trots att dessa båda exempel på många sätt var grövre än duons stycke ”Ingen chans mot oss”. Musikerna själva är förvånande över åtalet men tar det med ro. Medierna sliter i dem och alla vill ha ett uttalande. Så vad säger de? Ingenting revolutionerande, ingenting speciellt rebelliskt. Ingen låda, inget brandtal. Det här är bara ett uttryck för deras state of mind. ”Folk har sagt värre grejer” menar de och ångrar sig faktiskt inte även om ett åtal aldrig är kul. Det som däremot är kul är all PR som den lilla gruppen har fått. Långt mycket större sådan än deras faktiska talang, om du frågar mig. Och i en intervju i Sydsvenskan så säger de sig faktiskt också se positiva sidor av historien – som ”all gratis reklam”.

Med Internet är det klart att de kunnat sprida sin musik men frågan är inte om vice chefsåklagare Göran Olsson har gjort mer för Emilush & Caustics karriär än typ Myspace. En ny snuthatarlåt har släppts på Emilushs hemsida, den här gången med en som är väl bekant med ämnet – Ken Ring. Min 14-åriga lillebror surfar gärna på nätet och samlar på sig amatör-mp3or av alla de slag men det här läste han på text-tv:s förstasida och voíla, SVT hookar med hiphop.

På så sätt kan jag inte tycka att åtalet är annat är lite bitterljuvt. Bittert för att jag som medborgare kan komma att betala för stigmatisering av den konstform jag prisar mest av allt. Ljuvt för att statsapparaten och samhällsöverbyggnaden kissar i byxorna och som bekant så blir det kallt efteråt. Har det varit värt att sprida två kids hemmagjorda pubertala åsikter land och rike runt? Likgiltigt för att jag faktiskt tror att oavsett åt vilket håll domen faller så kvittar det. De tusen andra Emilush & Caustic i Sverige kommer ändå inte tystna. Tvärtom. Vad ska ni göra då?

Krönika publicerad på Smålandspostens nöjessidor, 2007-02-22