Ett sms från magkänslan

00.37 skickar jag upp min sista krona. Telia tar fortfarande 89 öre för ett sms och jag hatar dem för det. Eller älskar, i alla fall dagen efter. Jag vet att jag inte borde, jag vet att det är det sista man ska göra. Speciellt efter en eller två eller tre öl och absolut efter den där drinken. Men det finns inget tillfälle än just då som det verkar mer rätt. Inget tillfälle då orden flyter och fingrarna valsar över mobilknapparna. Kom jag på det här? Shit, det här skulle få mig att springa hit. Snabbt som fan.

Så jag ger honom femton minuter en kvart. Så han kan hämta andan. Komma på en bra replik, jag vet att det inte är lätt. En halvtimme är väl också en okej tid även om telefonen sitter klistrad i handen. Vibrera, vibrera. Fördriv tiden, snacka med vem som helst. Ingenting är lika intressant. Låt honom annan ragga på dig. Tack för bekräftelsen men det är inte detta jag vill ha. Var är hans svar?

Inte där. Inte i morgon heller. Psyka, psyka, inte ringa, inte messa. Inte ens ett hej eller ett lamt försök att initiera diskussion om Lupe Fiascos Kick, Push som är så mycket han att jag måste berätta det. Snacka med polare, avreagera. Irriterande. Jag lovar att radera hans nummer på söndagen. Sneglar mot luren resten av helgen. Fuck it. Tänker att jag är helt jävla dum i huvudet. Chilla, lugna ner, släpp taget. Softa, Danina, softa. Han kanske är upptagen, han kanske inte har några pengar. Han kanske inte ens fått det, tänker jag men vet att det är en skitdålig lögn. Jag fick leveransrapport direkt. Hade han känt som jag hade han svarat direkt.

Få saker är så smärtsamma som att sträcka ut en hand och mötas av luft. Att ge en bit av sig själv som ingen vill ta emot. Du vet vad jag menar. Kände jag mig dum, fast med ett obesvarat sms som inte gick att ta tillbaka? Som fan. Känner jag mig ännu dummare nu när han läser det här? Till en början, ja. Allt handlar liksom om spelet. Det där obligatoriska inslaget innan det är okej att säga vad man känner. Ingen vill verka för desperat, två telefonsamtal i rad är lite fel. Var det en fråga i senaste meddelandet? Håll koll på vem som ringde sist. Tolka, tolka, tolka. Hör inte av dig förrän det är din tur. Nej, han kan få för sig något. Ett eventuellt vi kan släckas. Inte gå för snabbt fram. Det är
verkligen inte fel att tänka så.

Men ibland är frågan hur mycket som är hjärna och hur mycket som är hjärta. Den bästa av relationer flyter faktiskt naturligt. En polare ringer jag när jag behöver, utan att oroa mig för vad hon ska tro. Så när jag är intresserad vill jag kunna vara det utan att begränsas av osynliga regler för vad som anses normalt och inte. Slappnar man av mer när man studerar samtalslistor och räknar dagar än bara gör det som känns rätt? Inuti. För jag menar, tycker han det är jobbigt att du ringer för att berätta om den där låten eller för att du vill se hur han mår, kanske det inte riktigt stämmer ändå. En nära vän lärde mig att våra känslor är det enda äkta vi har. Normer och spel förändras, regler bryts och existerar därför. Allting, allting är ombytligt och relativt. En magkänsla är sann.

Krönika publicerad på Ung, Smålandsposten, 2006-08-12