BOK: Gates of Graffiti
Björn Almqvist, Tobias Barenthin Lindblad, Malcolm Jacobson, Torkel Sjöstrand
Dokument förlag.
Klotter, vandalism, skadegörelse. Om kärt barn har många namn så har okärt fler. Tagen, det vill säga målarens personliga signatur, väcker många känslor och är säkert den mest föraktade delen av graffitin. I alla fall för utomstående. För målarna själva är det centralt att kunna ”bomba” som det kallas att lämna sin tag någonstans. På väggar, bänkar, elskåp och så dörrar. Speciellt det senare har uppmärksammats i Dokument förlags senaste bok: Gates of Graffiti.
Det är mest en samling bilder på nerbombade dörrar. Svenska dörrar, amerikanska, belgiska, tyska, franska, danska, dokumentationen täcker dem alla. För ett otränat öga ser det mest ut som nerklottrade portar och det är just den oförståelsen som är det intressanta. Författarna vill nämligen att ”fler ska upptäcka skönheten i en bombad dörr”.
I detta syfte har man också använt fyra kortare texter, skrivna av målare från fyra skilda platser (Köpenhamn, New York, Göteborg och Berlin). Fyra vitt skilda texter av varierande litterär kvalité som skildrar graffarnas inställning till bombing. Det är namedropping och nostalgi men också riktigt intressanta tankegångar. Speciellt den göteborgske målaren Punk som rör vid det som bränns. Varför bombar han? För han älskar det. Och han hatar att snacka om det med folk som inte bombar. Vi kan inte förstå men han tycker att det är sött att vi försöker. Nonchalant inställning, ja visst men också brutalt ärlig. ”Missförstå mig rätt, det är trevligt att dom bryr sig tillräckligt för att fråga. Grejen är bara att det är meningslöst. Jag kan bara tala för mig själv, såklart, men mitt svar är enkelt. Jag gillar att tagga. Jag vill inte åka fast, uppenbarligen, men jag vill inte att det ska vara lagligt heller. Vad vore poängen då?”, skriver han.
Det finns liksom inga raka svar och den där åtråvärda logiken som vi så desperat greppar efter, sliter loss sin huvtröja från vårt grepp eller rentav omfamning. På så sätt bygger också Gates of Graffiti på en självmotsägelse. Den vill förklara, visa, nyansera men gör det på ett så subtilt sätt att de flesta utomstående fortfarande inte kommer fatta. Precis som Punk skriver är det väl trevligt att bry sig men frustrationen ligger nära till hands när inte ens en bok som utger sig för att förklara, kan göra det. Kanske handlar det inte ens om att påvisa skönheten i en taggad dörr utan att försöka klargöra det där som är så svårt att acceptera. Det där att allting inte behöver ha ett yttre syfte, ett budskap.
Jag läser fyra kärleksförklaringar och får inblick i en exklusiv diskurs. På så sätt känner jag mer än jag förstår. Fler texter hade kastat nytt ljus över de många bilderna men för tillfället bygger i alla fall Gates of Graffiti åt rätt håll. Och det är ju faktiskt, paradoxalt nog, en funktion det med.
Recension ännu ej publiceeas men såld till Smålandspostens kultursidor, 2007-02-XX
Björn Almqvist, Tobias Barenthin Lindblad, Malcolm Jacobson, Torkel Sjöstrand
Dokument förlag.
Klotter, vandalism, skadegörelse. Om kärt barn har många namn så har okärt fler. Tagen, det vill säga målarens personliga signatur, väcker många känslor och är säkert den mest föraktade delen av graffitin. I alla fall för utomstående. För målarna själva är det centralt att kunna ”bomba” som det kallas att lämna sin tag någonstans. På väggar, bänkar, elskåp och så dörrar. Speciellt det senare har uppmärksammats i Dokument förlags senaste bok: Gates of Graffiti.
Det är mest en samling bilder på nerbombade dörrar. Svenska dörrar, amerikanska, belgiska, tyska, franska, danska, dokumentationen täcker dem alla. För ett otränat öga ser det mest ut som nerklottrade portar och det är just den oförståelsen som är det intressanta. Författarna vill nämligen att ”fler ska upptäcka skönheten i en bombad dörr”.
I detta syfte har man också använt fyra kortare texter, skrivna av målare från fyra skilda platser (Köpenhamn, New York, Göteborg och Berlin). Fyra vitt skilda texter av varierande litterär kvalité som skildrar graffarnas inställning till bombing. Det är namedropping och nostalgi men också riktigt intressanta tankegångar. Speciellt den göteborgske målaren Punk som rör vid det som bränns. Varför bombar han? För han älskar det. Och han hatar att snacka om det med folk som inte bombar. Vi kan inte förstå men han tycker att det är sött att vi försöker. Nonchalant inställning, ja visst men också brutalt ärlig. ”Missförstå mig rätt, det är trevligt att dom bryr sig tillräckligt för att fråga. Grejen är bara att det är meningslöst. Jag kan bara tala för mig själv, såklart, men mitt svar är enkelt. Jag gillar att tagga. Jag vill inte åka fast, uppenbarligen, men jag vill inte att det ska vara lagligt heller. Vad vore poängen då?”, skriver han.
Det finns liksom inga raka svar och den där åtråvärda logiken som vi så desperat greppar efter, sliter loss sin huvtröja från vårt grepp eller rentav omfamning. På så sätt bygger också Gates of Graffiti på en självmotsägelse. Den vill förklara, visa, nyansera men gör det på ett så subtilt sätt att de flesta utomstående fortfarande inte kommer fatta. Precis som Punk skriver är det väl trevligt att bry sig men frustrationen ligger nära till hands när inte ens en bok som utger sig för att förklara, kan göra det. Kanske handlar det inte ens om att påvisa skönheten i en taggad dörr utan att försöka klargöra det där som är så svårt att acceptera. Det där att allting inte behöver ha ett yttre syfte, ett budskap.
Jag läser fyra kärleksförklaringar och får inblick i en exklusiv diskurs. På så sätt känner jag mer än jag förstår. Fler texter hade kastat nytt ljus över de många bilderna men för tillfället bygger i alla fall Gates of Graffiti åt rätt håll. Och det är ju faktiskt, paradoxalt nog, en funktion det med.
Recension ännu ej publiceeas men såld till Smålandspostens kultursidor, 2007-02-XX
Inlägg
0 Comments:
Post a Comment