Bitches and hoes betalade ditt arvode

Alla snackar om
Annah Björks krönika i City om kvinnoförnedringen i hiphop. Detta kopplar hon ihop med att två "hiphopartister" är misstänkta i brott som rör kvinnor. Jag tror att ett citat lämpar sig bäst för att bäst förstå logiken:
- Det är ingen slump att både den ene artisten, som var med då en 15-årig flicka våldtogs i hans backstagerum, och den andre artisten, som misstänks för att ha misshandlat sin unga fru medvetslös, båda är stora inom hiphop. Alla vet att genren glorifierar gangsters och hallickar. Det är så djupt insjunket i vårt medvetande att man inte längre reagerar på bara tuttar och skakande rumpor som fläskas ut kring männen i videorna.

Jag tror att de flesta vet vem detta idag handlar om. Sen när är artist 1 hiphop? Den andra artisten Annah Björk tar upp har inte längre några misstankar mot sig.

Det är bara lite sjukt att Björk lyckas koppla ihop dessa två fall - som båda omgärdas av många frågetecken - med någon sorts hiphopmentalitet. Där ingår tydligen misogyni. Och hiphop leder till kvinnomisshandel, våldtäkter med mera med mera. Folk reagerar på det här...

Diskussionerna om tjejerna i hiphop återkommer med jämna mellanrum och argumenten är alltid likadana. Bitches and hoes. Stackars brudar som blir accessoarer. Men de kanske inte alls vill dansa med Pharrell?

För det som är fucked är den här svenska moralismen som skapar offer. Det är väl Annah Björk som förminskar de här tjejerna till "hål", "slagpåsar" och " tuttar och skakande rumpor som fläskas ut kring männen i videorna".

Om Annah Björk på allvar tror att alla hiphopkillar "står där med armarna i kors lite tufft och ser ner på brud-polarna." så känner hon tydligen ingen hiphopsnubbe. Och vet ingenting om hiphopmentalitet. Kritiken går inte att ta på allvar när den dryper av generaliseringar, okunskap och stigmatiserande av en grupp som säkert inte ser sig själva som offer för hiphopkulturen.

Pimpa min vardag

Är det inte alltid lika kul när någon ska förklara något som är lite utanför dennes radie? Lite äldre "experter" som håller sig a'jour men ändå inte riktigt kan sätta fingret på...

Som DN:s språkvårdare som fick frågan vad detta ordet "pimpa" egentligen betyder. Hon svarar helt riktigt att det handlar om att "piffa till" eller "göra vassare". Så långt, så bra.

"Ordet är ett direktlån från engelskans to pimp - vad annat. Huruvida det har något att göra med substantivet pimp 'hallick' och det tillhörande verbet pimp, bedriva 'soutenörsverksamhet', är mer än jag vet, men det verkar inte omedelbart troligt.
Det är det heller inte det skulle ha något ursprung i med det mindre välkomna tillägg som a pimple, en bobba, utgör."

Alltid lika kul när dina, mina ord skrivs om och/eller förklaras av DEN ANDRE.

3x jag glömde nämna

1. Statlig present

Läste för länge sen och kom inte ihåg förrän jag idag snackade med en kompis som bor i Osaka. Nämligen om den fina tabben japanska tullen gjorde i slutet av maj när de gav bort drygt 142 gram marijuana till en passagerare.

En hundförare ville bara testa sin hunds förmåga att spåra - och planterade 142g i någons svarta väska. En väska som han sedan inte kunde känna igen, och hunden inte kunde sniffa sig till. Det är såklart mot reglerna att lägga knark i folks väskor - men vem bryr sig när det kan gå så här fel?

De gick ut med sån här "kom tillbaka med vårt gräs" men vad jag vet så har ingen kommit tillbaka.

2. Ill Knowledge, Ruztel & Baby Mike - Real like that

Video av Malmökillarna som är helt ok, men hursom förtjänar att uppas. Googla lite så hittar du ett par riktigt feta beats relaterade. KG Boom och min vän S.Raw gör det tungt!

3. Sverige-semester
Låter kanske som tråkigaste semestern ever men jag längtar som fan till Sverige. Oh, all the homies! Med andra ord så tar jag paus från bloggandet från och med NU. Tro inte att jag har dött, kommer tillbaka 15 juni om inte förr. Chilla och grilla ni också.

PEACE

40% hasj

Bara snabbt innan jag drar till jobbet. Ny undersökning visar att 4 av 10 unga norrmän provar hasj innan de blir 30. Det är så kul att forskningen alltid sackar efter verkligheten så jävla mycket.

"Unga, vuxna haschbrukare är ofta lågavlönade, ensamstående och lågutbildade." Från DN.
Fel, fel, fel.

Hasjbruken til tenåringene er dessuten avhengig av musikksmaken. Mer enn halvparten av tenåringer som liker den siste og mest trendy musikken, prøver hasj. Sjansen for at de bruker cannabis, er seks ganger høyere enn for dem som liker mer tradisjonell musikk. Dansebandentusiaster og countryelskere røyker svært sjelden hasj. Från norska Dagbladet.

För er som inte fattar norska: haschbruk hänger ihop med musiksmak. Mer än hälften som gillar "trendy" musik (vad är det?) provar. Dansbandsfolk och countryälskare röker väldigt sällan hasch.


Men ska vi vara helt i tiden är det väl mer på plats att undersöka och kartlägga kokainvågen?

Ljudet av Sverige

Apropå alla feta bokningar till Skandinavien 2008:

Petter säger: (11.18.10)
det är bara att fortsätta ladda ner så kommer artisterna fortsätta turnera

Och angående det här med de svenska hiphop-skivorna. Jag kunde faktiskt inte varit mindre ointresserad. Speciellt Looptroop känns ju lite daterade. Tyckte personligen Fort Europa var en riktigt dålig skiva och hur ska man vara sugen på att lyssna på det nya?

Lite annorlunda med Chords-skivan dock - diggar ju Jens som fan och recensionen av Garden around the mansion käkar jag upp offentligt. Men det jag hört typ Blind to the facts låter helt enkelt för mycket Tingsek/Breakmecanix, något som debuten på något sätt var förskonad ifrån. Har bara sett en intervju med Jens än så länge men ett par citat från City-intervjun:

- Förra skivan var till stor del en fasad med mycket battletexter.

- På första skivan tänkte jag att allt måste vara ren hiphop, men nu lyssnar jag på väldigt olika sorters musik och vill inkorporera allt.

De flesta verkar iaf vara överens om att det låter "vuxet" och "somrigt". Vill verkligen inte vara en sån där keep it real-person men vad är det för fel på "ren hiphop"?

Finest

In the years he's been gone, the hip-hop underground that Red helped cultivate has disappeared or transformed into something else altogether. Where he once appealed to his audience's youthful rebeliousness, he now epitomizes their version of the old school. But don't expect him to make any apologies for his age or his era.
"Yes, I'm from '92," he says, bristling with pride. "I would not trade that time for no time. They were the best years in hip-hop. Ever. We ain't give a fuck. Everything was about cursing and who could look the grittiest, whoase crew was the hardest. It wasn't about who got the most money and who's the bitchiest-looking and shit


Redman i XXL:s juninummer. Plockade upp det av jag vet inte vilken anledning. Den här oldschool vs new shit-grejen kommer vi nog aldrig ifrån. Har personligen inget officiellt ställningstagande, ställer mig på motsatt sida beronde på vem jag diskuterar med. Jag gillar egentligen ingenting som är för mycket en sak. Nej, jag är inte eklektisk. Jag är inte speciellt öppen heller men det här med att vara rent fundamentalistisk på allvar är ju bara löjligt. Har hängt en del med folk som vägrar lyssna på något som är äldre än '97 och det är precis lika trångsynt som en viss Västeråsvän som lever av södernmixtpes och förbannar allt annat "Det är nya tiiiider, saker och ting måste utveeeecklas". Kommer nog inte så mkt längre med det här.

Händer lite för mkt just nu. Med risk för att min arbetsgivare läser min blogg så skriver jag inte vad... Med det har något med gråta floder att göra.

TLK is no more

Damp idag ner ett mail som offentliggör bandets splittring. Tråkigt men man vill ju faktiskt inte höra dem mer. Det är en artikel i göteborgska Djungeltrumman och introduktionen av Dogge är kul också:

På senare tid har han fokuserat på att jobba inom reklam- och filmbranschen.

Jaha, grattis till att du får skrika "Cykel på köpet" istället nuförtiden. Skämt åsido, TLK (The Latin Kings) är legender och props ska de ha för det, men det här var verkligen på tiden. Värt att notera är att Dogge återigen droppar det här:

– Jag är född i Sverige och mamma heter Birgitta. Samma familjesituation som kungabarnen men jag tror att folk anser dem vara mer svenska än mig. Det är farligt för Sverige att inte ta vara på erfarenheterna i skuggan av betongen. Barnen i förorten ska vara lika stolta som andra barn när svenska flaggan hissas.

Jaja blatte, hör av dig när du inte behöver ha blå cykelbyxor på dig i tv.

Fotnot: Är jag för grov? Är jag oanständig? Hör av dig! Men bara om du kan skälla ut mig på "nysvenska". Jag talar inget annat.

________________________________________________

Måste bara tillägga att den här posten, fram till det här är med på min jobb-blogg. Var tvungen att ha med det där sista since allt bara är gnäll gnäll gnäll från (äldre) läsare. Vet att det är bull att cross-posta men... Där får jag dessutom skit när jag inte hinner blogga och sånt, mycket mer stress och hets.

Fick idag veta att jag blir en av två reportrar som bevakar Hultsfred för Smp, och antagligen för de andra tidningarna i koncernen, yes! Ska bli sjukligt kul att skriva lite igen. And on that notice så pallar jag inte mer personligt men lovar en post om LB-spelningen i tisdags + föreläsningen jag var på idag med Jonas Hassen Khemiri (impuls). Vilken kille!

Två månader för tidig för NYC

Mäktiga Supernatural freestylar med hjälp av Rock the Bells (festival) - publiken, 2004

Läser på Oh word att de inte ens har sett Rock the Bells (dokumentär), de skriver att den låter intressant och länkar hit, där jag helt plöstligt får veta att den hade premiär på Manhattan 11 april, vilket är exakt två månader efter den dagen jag såg den på Panora i Malmö. Nu var det iofs en musikdokumentärfestival men cred är cred. Oh Word-snubbarna har ju rigorös koll på typ allt och menar att alla andra rap nerds måste steppa upp sitt game... Den här gången var jag fan före dem, recognize!

Läser sen att Gbg bara bokar in tusen feta akter (Ghostface 4 juli, varför en onsdag?!) medan jag ägnar timmar åt en lokal talangjakt med noll hiphop. Why god, why? Roskilde har också släppt Clipse men vi väntar fortfarande med spänning på det stora hiphop-namnet. Inte för att jag kan åka egentligen men jag är en sucker för att plåga mig själv med sån här vetskap.

Jag och H skulle förresten på Sugar Hill Gang på torsdag men icke - jag flyttade ju till 352 istället. Jag unnar er fan den kvällen men Little Brother kommer äga den 1 maj och tack gode gud för röda dagar och flextid.

Sist men inte minst, läser om att Terror Squad äntligen har släppt Remy och att hon ska ge ut sitt andra solo-album på eget bolag. Gästar gör för övrigt massa andra femcees, just hoping it won't suck...

Women and tips

Det är lite sjukt hur allting ska hända samtidigt. Samtidigt som jag gör mitt Pussy Power-mixtape så förs diskussionen om samma makt på exempelvis Digfi. Jag postade en gammal artikel och här kommer svaret. Jag blev aldrig lika frustrerad av det här med hora/madonna-komplexet i hiphop men jag håller med Felicia Alexandersson i hennes replik... Den här hittar du här.

Andra bra grejer jag snappat upp på senaste:
1. Method Man & Support (=Redman) spelar i Amsterdam 21 mars...
2. MYSTIC, fet rappare, spelar på Rust i KPH 14/3
3. Rocky blir SVT-serie!


Det var allt så länge. RIP Biggie, huh?

Jag har en hemlighet

+


Essay on female rap

+



=

Ett litet projekt jag håller på med som släpps 8 mars.

Hora/madonna-komplexet i hiphop

Artikel om det som rubriken implicerar. What to say, det blir lätt enkla dikotomier. Klart att man kan hitta motsvarigheter för samhälleliga hypoteser överallt, så även hiphop. Men det är en soft redogörelse även om den inte direkt droppar något nytt under solen. Pallar inte föra någon längre diskussion, feel free att trigga igång mig.

Theory, theory och luft?

Efter en ganska mind-twisting tenta, eller paper som det så fint heter, satt jag där med mina teoriramar och bara längtade efter något verkligt. Jag vet inte om ni har upplevt det men när sitter man i sin lilla 24-kvadratare och läser om hur världen är uppbyggd och Bourdieu och Foucault och Derrida och marxistisk kritik och poststrukturalism och kulturanalys så känner man sig ganska snabbt overloaded. Ord bara flyter ihop och ja, jag vet egentligen igenting. Det är då jag längtar till bloggen. Inte för att jag får färre idéer eller är mer strukturerad här men det blir iaf en normal ventil. Ett utsläpp. Jag pyser ut här.

Men vad jag längtat att blogga om är det här. En krönika signerad Märta Mystener, kolumnist och bloggare på DN:s Sthlm-sajt. Kopplat till teori-overload snackar hon om hur hon försöker applicera sina cultural studies-insikter på förortsrappare och hur fel det blir med svar som "Öhhh..." och "Ta om frågan, jag fattar inte...". Alltså, det är inte fel på svaren, snarare på frågorna. Om jag lärt mig något riktigt användbart av mina historiestudier så är det att en källas (här intervjupersons) värde avgörs av vilka frågor man ställer till den. Alla som intervjuar har väl upplevt sega artister, medieovana personer som inte vill säga något eller alltför medietränade med inövade svar, och visst har det inverkan på hur texten blir till slut. Men det är ändå intervjuarens (alla som intervjuar är inte journalister!) uppgift att hitta den rätta vinkeln, för att få ut så mycket som möjligt av samtalet.

Nu är det inte det Myrstener primärt skriver om. Hennes text fick mig hursomhelst att tänka på en kompis som skulle intervjua en riktigt ordvrängare - Organism 12 från MBMA. Hon hade värst grymma utgångspunkten om teorier om svordomar och det ena med det tredje och när hon stod där och skulle få svar på sina minutlånga frågor så möttes hon av samma sak typ "Öh, jag fattar verkligen inte vad du menar" och de fick lägga ner hela grejen. Kompisen tyckte det var ganska jobbigt för Herr Ågren är allt annat än trög, det var bara hon som misslyckades med sin överföring av teori.

Och det är sjukt intressant för Myrstener menar att det är lätt att superanalysera "när man själv inte är förtryckt". Hm, om inte t.ex. rapparna i texten uppfattar sig som förtryckta, betyder de att de är det bara för någon avhandling säger så? Å andra sidan kan man ju undra om det bara är de som ingår i "den förtryckta gruppen" som får analysera densamma? Genus om genus, etnicitet om etnicitet, generation om generation?

Nu blir jag sådär navelskådande igen. Kan ingen kommentera och diskutera det här med mig? Det är därför jag bloggar, skriver, allt. Utbyte, people!

Annars tre saker:
1) Var är alla bra krönikörer? Jag älskar denna konstform men ser den inte. Ge mig tips! Myrstener är ju en trevlig överraskning, ibland. Se hennes krönika om nörden + manligt genus. Mucho bien.
2) Vore det inte hur grymt som helst att skapa ett svenskt nätverk med massa svenska brudar kopplade till hiphop? Jag tänker kanske främst på oss kvinnliga hiphopskribenter men gärna alla andra djs, klubbarrangörer, dansare, whatever för att stärka och stötta. Hit me!
3) Ja, jag bloggar kanske lite för sällan eller lite för stört men om du vill ha mer av mig finns jag privat på tupac bor i min källare Ibland är det samma inlägg, ibland postar jag gamla krönikor för att arkivera men för det mesta så är jag lite mer länkig/insnöad här.

Retrosex

Nyvaken (ja) med TRL i bakgrunden slår mig flera tankar. Först var Gwen på med sina nya video (Wind it up, där hon t.o.m sitter framför ngn sy-grej) och en helt retro stil med rött läppstift, grymma håruppsättningar och sådär. Och nu Aguileras Marilyn-copying. Fick mig att tänka på Karolina Ramqvists senaste krönika om just retrosexualiteten

Notera hur Ramqvist själv sätter genus på "den seriösa soulälskaren". Det blir ett "honom" till skillad från, ja vad? Okej, det är knappast omedvetet utan snarare ännu ett exempel på dilemmat beskriva/reproducera. Eller?

Hur som helst, kolla hur rätt hon har. Avslutningen kopplar jag direkt till Ebba von Sydow och kritiken som framfördes mot henne när hon släppte sin stilguide. Mormormoralism. Ramqvist lägger hursomhelst skulden för denna tillbakgång till gamla kvinnovärden på marknaden. Sure thing.

En lite relaterad tanke slog mig när jag köpte en Lil Kim-skiva till en kompis. Alltså, kan man tänka sig att female emcees måste förstärka sjukt kvinnliga grejer för att försvara sitt genus, dvs for being invovled i en så mansdominerad genre som hiphop är. Inte bara mansdominerad utan fett chauvinstisk och macho macho man? No doubt att en naken Lil Kim säljer men kan det finnas någon mer anledning?

Kom i samma stund som jag skrev det här på undantaget Missy. Kanske inte ändå. Lösa tankar.

Vem fan plagierar Ken Ring?

Det här blir rörigt. Vi befinner oss på Sourze.se. En sajt där vem som helst kan publicera texten. Då och då lockar de med att diverse b-kändisar får flexa sina skills i det skriftliga hantverket. Blandade resultat. Signaturen Jonathan L hänger tydligen där rätt mycket. På nätet i övrigt också. Hursomhelst, killen har upptäckt att en snubbe har plankat en Ken Ring-krönika (från Sourze, 2001) och fått den publicerad som nätkrönika på (Aftonbladets gratistidning) Punkt Se. Vad ska man säga... Storma slottet.

Och Ken, stäm Punkt Se för helvete. Sen kan du också erkänna att du snodde beatet till "Pappa" från min polare. Går inte jämt ut.

En kalmarit utan liv

Det händer ju rätt ofta att jag gnäller på det här med upphovsrätt och copyright. Här kommer det igen. Ett band i Varberg lirar musik på fritiden. Det är iaf så jag föreställer mig dem, lite gubbar som samlas i någons garage och repar. Rock. Spelar kanske covers på den lokala puben. Hjärtligt liksom. Hursomhelst, gubbarna bestämmer sig för att anmäla sitt bandnamn till Patent- & registrerinsverket (PRV). Sagt och gjort, Tumbling Dice godkännes.

Men någon gillade inte att hobbybandet hade lånat (inte stulit som DN-artikeln skriver) från en Stones-låt. Jag frågar mig hur den här killen fick nys om bandet. Han klagade iaf till PRV, som sedan tog tillbaka registeringén. DN skriver att det finns flera andra band med samma namn samt ett kasino och ett spelföretag. Skribenten raljerar roligt och smart.

Så vad är grejen liksom, om jag patenterar en sammansättning av ord så får ingen annan använda det? Var går gränsen för vad som är allmänt och vad som har "hittats på" av en enskild person. Till skillnad från en liberal individualistisk människosyn så tror jag inte att vi är helt oberoende av andra, det vill säga, vi existerar inte utan relation till andra.

Sen bara big up till podcats, till annan musik än hiphop (rock är så sjukt bra.) och rean på Indiska.
Skit till nitiska idioter, lättja och något som jag inte minns vad jag skulle säga.

Fadde & 50 cent

Jag minns tiden då sajten sourze var riktigt tight och kul. Nu skriver vem som helst krönikor där även om det finns en del kändisar (både Fadde och Rosing). Den förre har hursomhelst författat ett litet alster om dagen då han var livvakt åt Fifty. Det roliga är Fadde faktiskt inte skriver helt kass, det är tvärtom läsbart. Att han sen dokumenterar allting ganska anspråkslöst ger en skön känsla. Jag undrar om detta inte är ett av de bästa porträtten som jag läst om mannen med de nio hålen. Länk är lika med rubrik. Märk väl den fina bilden på mannen, är det bara jag som får associationer till Scary Movie 3?