TLK is no more

Damp idag ner ett mail som offentliggör bandets splittring. Tråkigt men man vill ju faktiskt inte höra dem mer. Det är en artikel i göteborgska Djungeltrumman och introduktionen av Dogge är kul också:

På senare tid har han fokuserat på att jobba inom reklam- och filmbranschen.

Jaha, grattis till att du får skrika "Cykel på köpet" istället nuförtiden. Skämt åsido, TLK (The Latin Kings) är legender och props ska de ha för det, men det här var verkligen på tiden. Värt att notera är att Dogge återigen droppar det här:

– Jag är född i Sverige och mamma heter Birgitta. Samma familjesituation som kungabarnen men jag tror att folk anser dem vara mer svenska än mig. Det är farligt för Sverige att inte ta vara på erfarenheterna i skuggan av betongen. Barnen i förorten ska vara lika stolta som andra barn när svenska flaggan hissas.

Jaja blatte, hör av dig när du inte behöver ha blå cykelbyxor på dig i tv.

Fotnot: Är jag för grov? Är jag oanständig? Hör av dig! Men bara om du kan skälla ut mig på "nysvenska". Jag talar inget annat.

________________________________________________

Måste bara tillägga att den här posten, fram till det här är med på min jobb-blogg. Var tvungen att ha med det där sista since allt bara är gnäll gnäll gnäll från (äldre) läsare. Vet att det är bull att cross-posta men... Där får jag dessutom skit när jag inte hinner blogga och sånt, mycket mer stress och hets.

Fick idag veta att jag blir en av två reportrar som bevakar Hultsfred för Smp, och antagligen för de andra tidningarna i koncernen, yes! Ska bli sjukligt kul att skriva lite igen. And on that notice så pallar jag inte mer personligt men lovar en post om LB-spelningen i tisdags + föreläsningen jag var på idag med Jonas Hassen Khemiri (impuls). Vilken kille!

"We got forty-eight which mean a whole lot of cream"

Vi kan snacka om sjuka 48 timmar eller så kan vi snacka om mina senaste 48 timmar. I lördags åkte jag hem från Växjö efter tre dagar av frenesi, körkortsyra, en himla massa tur och ett boostande dj-set. På tåget till Malmö så har jag för det första samma plats som en kompis kille. Vi sitter på ett sånt ställe med fyra stolar och med oss sitter en 17-åring från Västervik (numera ngt place utanför Landskrona) som har Crazy Frog/Ronny och Ragge/666 på sin mobil utan att skämmas. Och sådana där små högtalare. Mhm.

Den andra killen är elva bast och säger inte mycket. Stiger av i Eslöv. Now you got the cast. Hur somhelst snöade jag in på det här med snusklubbor för ett tag sedan och i fredags fick jag fyra stora av en polare. Dessa delar jag nu ut till oss fyra på tåget och sen har alla en trevlig resa.

I Malmö tar jag en taxi hem och åker med världens coolaste chaufför. Han pluggar till civilingejör men har paus för examsarbete och kör sin pappas taxi. Han lär mig om taximarknaden och stoppar taxametern för "han har också varit fattig student". Det visar sig att han känner min kompis kompis.


Hemma i Malmö sitter jag vid datorn och letar musik. Jag har nördat loss som fan på det här med kvinnliga rappare och ja, jag har en lista. (Håller på med ett mixtape till 8 mars, säg till om du är intresserad...). Klockan tre på natten ringer jag en kompis i Lund och klockan 04.10 står jag på hållplatsen.

Vi är i en busskur men det är inte meningen att man ska snacka här. Stereotypa Sverige, skitsnack som jag älskar att flippa med. Och en snubbe, vi kan kalla honom R, stöter på mig typ:
- Vad står det på din hand? Mitt nummer?
- Haha nej, Cut Chemist, det är en låt.
- Rock, eh?
- Nä fan han är en av Jurassic 5 DJ:s.
- Men... N...
- Ja, Numark också.
- Damn.

Och vi snackar musik i tio minuter tills min buss kommer. Han bokstaverar sin msn för mig och hoppas verkligen att jag kommer ihåg. Yeah, jag ska adda honom nu. Inget sånt, jag sa att jag var på väg till min pojkvän. Classy rejection.

På bussen hamnar jag bredvid en ful kille vid namn M. Två minuter senare kommer Vanda med enkel-V. M tycker att Vanda & Danina är konstiga namn och Vanda flippar med floskler.
- Men det är bara för att vi är invandrare. Är du rasist eller?

M fattar inte men jag hostar för jag är så torr i halsen. Skrattet kväver mig nästan. M mackar Vanda och säger den här cheesy linen:
- Du är ingen fisk.

Det visar sig att den ena är landskapsarkitekt och den andra arkitekt. Eller studerande. Efter jag blottat att jag var 19 var jag inte så intressant länge. Men det är okej, jag skrev den här texten, eller iaf bitar av den och smsade till mig själv. De bytter också mailadresser. Är det det som är det nya? Telefon är för intimt men msn eller mail är sådär lagom bra avstånd? Jag och R dillade om att vi skulle höras på något forum. Han är född 79 och hänger fortarande med Playahead. Där hade han också hookat med en gammal klasskompis lillasyster. Jag har bara lassies!

I Lund blev det som en bubbla. Vi gick runt, lyssnade på musik och pratade med textrader. Nojade tillsammans och åkte buss, bil, tåg. Lundakebab och kopp-kaffe. Inga jävla glas här. Vi strugglade och absade och fingrar i desperation. Rappade och peppade och jag kan hålla på hur länge som helst. Han kickar Big L för mig och ni vet kanske hur det är. Ingenting annat existerar. Förrän nu när jag outar det för världen. Man måste älska bloggar.

___________

Om vi så ska ta lite formalia så är det meningen (MENINGEN) att jag ska blogga varje fredag. Förra veckan skrev jag värsta inlägget om mytomaner som mynnade ut i att jag lapplackade på mina grannar och avslutade med Lasse och Morgan. Makes sense? Haha, du önskar du hade fått läsa det! Men inlägget bara försvann liksom och jag orkade verkligen inte skriva om hela. Jag minns det dock.

Vad heter låten?

Kolla vad jag såg på MTV

Cut Chemist ft. Hymnal - What's with the altitude.


She gave me headphones/Said have you heard this sound/I think I've heard this one/Totally underground



Och direkt har jag en anekdot kopplad till den här låten. Skrev ner den på handen med min bingopenna när videon went mtv on me. På nattbussen klockan 04.20 till Lund, eller snarare i busskuren träffar jag den här snubben ralphie_79. Han mackar och frågar vad som står på min hand - om det inte är hans telefonnummer. Vi börjar snacka om J5 och Red eyes! och sån skit och han tvingar på min hans msn. Har gjort och haft den i huvudet två dygn men saknar mp3:a.... Nå nå, here it is, another state of mind.

Theory, theory och luft?

Efter en ganska mind-twisting tenta, eller paper som det så fint heter, satt jag där med mina teoriramar och bara längtade efter något verkligt. Jag vet inte om ni har upplevt det men när sitter man i sin lilla 24-kvadratare och läser om hur världen är uppbyggd och Bourdieu och Foucault och Derrida och marxistisk kritik och poststrukturalism och kulturanalys så känner man sig ganska snabbt overloaded. Ord bara flyter ihop och ja, jag vet egentligen igenting. Det är då jag längtar till bloggen. Inte för att jag får färre idéer eller är mer strukturerad här men det blir iaf en normal ventil. Ett utsläpp. Jag pyser ut här.

Men vad jag längtat att blogga om är det här. En krönika signerad Märta Mystener, kolumnist och bloggare på DN:s Sthlm-sajt. Kopplat till teori-overload snackar hon om hur hon försöker applicera sina cultural studies-insikter på förortsrappare och hur fel det blir med svar som "Öhhh..." och "Ta om frågan, jag fattar inte...". Alltså, det är inte fel på svaren, snarare på frågorna. Om jag lärt mig något riktigt användbart av mina historiestudier så är det att en källas (här intervjupersons) värde avgörs av vilka frågor man ställer till den. Alla som intervjuar har väl upplevt sega artister, medieovana personer som inte vill säga något eller alltför medietränade med inövade svar, och visst har det inverkan på hur texten blir till slut. Men det är ändå intervjuarens (alla som intervjuar är inte journalister!) uppgift att hitta den rätta vinkeln, för att få ut så mycket som möjligt av samtalet.

Nu är det inte det Myrstener primärt skriver om. Hennes text fick mig hursomhelst att tänka på en kompis som skulle intervjua en riktigt ordvrängare - Organism 12 från MBMA. Hon hade värst grymma utgångspunkten om teorier om svordomar och det ena med det tredje och när hon stod där och skulle få svar på sina minutlånga frågor så möttes hon av samma sak typ "Öh, jag fattar verkligen inte vad du menar" och de fick lägga ner hela grejen. Kompisen tyckte det var ganska jobbigt för Herr Ågren är allt annat än trög, det var bara hon som misslyckades med sin överföring av teori.

Och det är sjukt intressant för Myrstener menar att det är lätt att superanalysera "när man själv inte är förtryckt". Hm, om inte t.ex. rapparna i texten uppfattar sig som förtryckta, betyder de att de är det bara för någon avhandling säger så? Å andra sidan kan man ju undra om det bara är de som ingår i "den förtryckta gruppen" som får analysera densamma? Genus om genus, etnicitet om etnicitet, generation om generation?

Nu blir jag sådär navelskådande igen. Kan ingen kommentera och diskutera det här med mig? Det är därför jag bloggar, skriver, allt. Utbyte, people!

Annars tre saker:
1) Var är alla bra krönikörer? Jag älskar denna konstform men ser den inte. Ge mig tips! Myrstener är ju en trevlig överraskning, ibland. Se hennes krönika om nörden + manligt genus. Mucho bien.
2) Vore det inte hur grymt som helst att skapa ett svenskt nätverk med massa svenska brudar kopplade till hiphop? Jag tänker kanske främst på oss kvinnliga hiphopskribenter men gärna alla andra djs, klubbarrangörer, dansare, whatever för att stärka och stötta. Hit me!
3) Ja, jag bloggar kanske lite för sällan eller lite för stört men om du vill ha mer av mig finns jag privat på tupac bor i min källare Ibland är det samma inlägg, ibland postar jag gamla krönikor för att arkivera men för det mesta så är jag lite mer länkig/insnöad här.

"Jag är inte desperat"

Det är lite mycket Linda Rosing nu och jag ska inte hoppa på tåget. Jag hörde bara att hon ska göra musik nu. Hon kallar sig Bionda. Vad fan är det för jävla artistnamn? Jag förstår verkligen inte. Kunde däremot inte motstå att klicka mig in på hennes hemsida. Fantastiskt nog finns det en biografi där.

Biography:
2002 SLITZ (Magazine)
2003 BIG BROTHER (TV)
2005 SLITZ (Magazine)
2006 THE BOOK: “Den Nakna Sanningen” ( The Naked Truth).”
2007 FHM (Magazine)


Ja, och så var det ju den där filmen jag såg. Serendipity*. Det är något speciellt med den där John Cusack som hopplös (desperat? patetisk?) romantiker. Den går något såhär: Pojke och flicka träffas. Det är något alldeles särskilt. Hon vill inte ge honom hennes nummer eftersom hon vill testa ödet. Det gör det på massa skumma sätt. Han skriver bland annat sitt namn och nummer på en sedel som hon handlar för. Om den kommer tillbaka så... Och hon skriver sitt namn och nummer i en bok som hon lämnar in på antikvariat. Om han hittar den så... För att förstärka budskapet så får han också hennes ena handske. Åren går och de ska gifta sig på varsitt håll och ja, ni fattar vad som händer. Otroligt feel-good när man sitter ensam i ett vardagsrum men bara flyttlådor och påsar omkring sig. Det finns någon för alla. Eller som Borat skulle ha sagt: Not!

* Underbara wikipedia lärde mig idag att begreppet, på svenska serendipitet, härstammar från en gammal persisk saga. Det innebär hursomhelst att man, av en tillfällighet upptäcker något som medför stor tur, när man egentligen letade efter någonting helt annat. Antar att alla har upplevt det i större eller mindre skala. Wikipedia hävdar att många upptäcket kan härledas till serendipitet, exempelvis LSD, teflonet, Viagra, penicillinet, Plutos måne, mikrovågsugnen, post-it-lapparna, Sydamerika.

Kan detta, för mig nya begrepp kanske användas i den lite avkylda upphovsrätts- och copyright-debatten?