Inget att fastna för

En skärmdump som man klickar på för att läsa hela recensionen.

När mailet "vill du recensera Sage Francis nya skiva?" kom, dröjde svaret. Ville jag det? Sen sa jag att jag aldrig lockats att lyssna på honom - men att jag kunde ge plattan en chans. Känns som det var länge sen jag skrev en skivrecension. Plus jag behöver utmaningen?

En vecka, säkert någon dag till är många dagar att få lyssna. I den här professionen ska man ibland bilda sig en grundad uppfattning och formulera den så man inte skäms för att skriva under med sitt namn - på tre, fyra dagar.

Ända sen jag började recensera skivor har jag känt ett konstigt obehag. Självklart är både skitkul och bortskämt att få se skivsamlingen fyllas upp. Visserligen också med mycket jag aldrig hade övervägt köpa. Både det bra och det dåliga.

Men. Det finns också en ångest i att bedöma andras konst när man inte är konstnär själv. "Gör det bättre själv då" dödar kritik. Det gör det.

Jag tog uppdraget att recensera Sage Francis nya album Li(f)e. Tyvärr kunde jag inte motbevisa mig själv. Tvärtom såg jag vad kände så mycket klarare. Och jag satte ord på det.