Who's crying?

Vad ska man egentligen känna för 50 cent? Jag tror jag har gått igenom allting från hat och pity och försvar. Ingen kan väl egentligen dissa x antal bangers, framförallt inte In da club.

Men på senare tid har mr Curtis blivit en parodi på sig själv. En sån där person som de flesta känner igen - och som på egen hand har fått representera hiphop som genre. I alla fall för de som inte direkt lyssnar på hiphop.
För sådana människor blir 50 cent en enkel diss att lägga. Har du New Era? Du ser ut om Fifty. Har du baggys? Du ser ut som Fifty.

För ett tag sen läste jag (och såg bild på) en gråtande 50 cent. Den något ologiska förklaringen var att han grät för Fat Joes dåliga försäljningsiffror. Vilka sympatikänslor som väcktes i mig! Varför ska folk vara så dumma mot honom? Klart han ska få gråta som alla andra!

Ett par månader senare sitter den jäveln och spelar in ett telefonsamtal med sin forne vän Young Buck. Och verkar helt ha glömt att det finns bild på hans egna tårar.

It's bigger than Hillary, it's bigger than Obama

Erykah Badu ft Pharaohe Monch - The Healer/Hip Hop rmx (Madlib prod)

Reppens kris

För första gången kändes det som hela Sverige hade pepp för landslaget. Inklusive jag själv. Vet inte varför men det bara kändes som det kunde gå bra. 2-1-målet som Spanien gjorde var bara fan också.

Men Ryssland spelade verkligen ut svenskarna. Och Sverige spelade verkligen som EM:s äldsta lag. Tack och adjö, den här gången också. Kan inte säga att besvikelsen är så stor, Sverige hade ändå fått whop-ass av Holland.

Själv höll jag på att flippa eftersom vi satt på ett jävla alkishak där speciellt en lodis var störigoch skulle lyssna på Elton John samtidigt som matchen var på.
- Ingen vill titta på den där skiten, sa han.
- Varför visas det på storbildskärm då? undrade jag.
- Öh, vad säger du....

Ville egentligen bara slänga mitt ölglas i golvet och välta bordet, skrika fula grejer och tåga ut därifrån, men då var matchen bara i 12e minuten.

FRA däremot, där har vi alla anledning att vara besvikna. Själv känner jag mig mest uppgiven. Kan det verkligen vara så att en majoritet av svenska folket är för? Knappast va. Alla borgerliga väljare, fyfan vad ni måste vara lacka på den representation ni får.

Det sjukaste är ju hela den mediala tystnaden kring lagförslaget. Jag själv läste inte om det på någon stor tidning, utan genom en Facebook-grupp. Hur kan man misslyckas med att uppmärksamma något så viktigt, som faktiskt berör de flesta? Att vakna och skriva om det en vecka innan det ska röstas om, duger inte.

Mörk dag men nu är iaf flygbiljetterna till Prag och Amsterdam bokade. Snälla augusti, kom till mig.

Inte på plats

För första gången på fyra år är jag inte på Hultsfred. Det har inte känts skumt, förrän ikväll faktiskt. Hängde med ett helt gäng festivaloskulder och fick beskriva vad fan man egentligen gör ute på en åker i tre dagar. Sammanfattningen lät något i stil med "vaknar, öppnar en öl, dricker, går på konserter, lägger sig, vaknar, öppnar en öl..."
- Och vaknar upp bredvid någon? undrar O
- Ja, det händer ju också.
Det lockade.

Det gjorde dock inte de allmänna fördomarna som var 1) gyttja bara! 2) inga duschar? Den enda kopplingen de här grabbarna hade var att någons kusin skulle åka upp "till en fest i skogen" och köra taxi. Betongdjungelboken.

Mitt brandtal om fristad och allmän upphävelse av sociala regler gick nog fram för grabbarna blev sugna. Inte på Hultsfred dock. Och speciellt inte när biljettpriset kom fram.

Det fick mig att tänka också på att jag inte sitter i presstältet i år och fixar 22.30-deadline så jag kan supa. Läste DN:s och Smp:s bloggar och nej, jag får inte alls stämningen förmedlad. Blaha.

Festivaljournalistiken får ju alltid kämpa med att berättiga sig själv. Det blir lätt samma gamla grejer som ska appliceras på den nya festivalupplagan. Återkommer med en kallare analys av det där.

Jag har ju egentligen "semester" och ska inte blogga men peppen från hooden fick mig att vilja. Tillbaka på måndag.

3x jag glömde nämna

1. Statlig present

Läste för länge sen och kom inte ihåg förrän jag idag snackade med en kompis som bor i Osaka. Nämligen om den fina tabben japanska tullen gjorde i slutet av maj när de gav bort drygt 142 gram marijuana till en passagerare.

En hundförare ville bara testa sin hunds förmåga att spåra - och planterade 142g i någons svarta väska. En väska som han sedan inte kunde känna igen, och hunden inte kunde sniffa sig till. Det är såklart mot reglerna att lägga knark i folks väskor - men vem bryr sig när det kan gå så här fel?

De gick ut med sån här "kom tillbaka med vårt gräs" men vad jag vet så har ingen kommit tillbaka.

2. Ill Knowledge, Ruztel & Baby Mike - Real like that

Video av Malmökillarna som är helt ok, men hursom förtjänar att uppas. Googla lite så hittar du ett par riktigt feta beats relaterade. KG Boom och min vän S.Raw gör det tungt!

3. Sverige-semester
Låter kanske som tråkigaste semestern ever men jag längtar som fan till Sverige. Oh, all the homies! Med andra ord så tar jag paus från bloggandet från och med NU. Tro inte att jag har dött, kommer tillbaka 15 juni om inte förr. Chilla och grilla ni också.

PEACE

Pls stop bangin' on my eardrums

Blir konsertupplevelsen påverkad om man inte är mentalt förberedd? När man går på något som man inte fattar att man skulle på?

Talib Kweli var en av mina stora favoriter för ett par år sedan. Med tiden har han mest hamnat i skymundan och för att var ärlig så kollade jag inte ens upp senaste albumet. Kom hem från jobbet och hittade två biljetter på bordet - vi skulle gå trots allt. Kan ju inte missa även om 400 spänn för en man är lite väl tilltaget alltså.

De enda förväntingarna jag hade var att det skulle vara ganska tråkigt och att jag skulle bli besviken. Förbandet blev dock en rolig överraskning i form av Poetic Pilgrimage - två brittiska muslimska brudar som kommer ut och rappar helt ok. Men palla acapella...

Kweli har ju en hel del låtar som är jävligt bra men av någon anledning blir det såhär att jag vill byta mitt i låten, nuförtiden. Samma sak med konserten. Han körde allt som skulle köras och hade sin energi. Något man kan slå fast är att det nästan alltid är fetare med en sidekick.

Sen, det så viktiga ljudet. Har länge varit utan öronproppar och fått betala mitt pris för det... Igår tog jag med och glömde sätta in dem, vilket var kvällens största misstag för ljudnivån var inte nådig. Någon som kände någon har sagt samma sak till mig - att Kweli brukar ha det ganska högt dvs. I like that too egentligen, men i början av varenda låt var det inte så lätt att urskilja vad det var för låt. Också en stämningssänkare.

Visst var det kul att höra det som man lyssnat på så länge, men gårdagens konsert fick mig mest att inse att Kweli är bättre i stereon än live. Trots att han fick upp både en b-boy och gjorde någon låt med ett norskt band. Låten sög men intiativet är ju ball plus att de spelade in videon till den igår. Kul.

Drog hem innan extranumret var slut för att hinna med tunnelbanan, det säger väl en del.

Alla foton av HW.