Pls stop bangin' on my eardrums

Blir konsertupplevelsen påverkad om man inte är mentalt förberedd? När man går på något som man inte fattar att man skulle på?

Talib Kweli var en av mina stora favoriter för ett par år sedan. Med tiden har han mest hamnat i skymundan och för att var ärlig så kollade jag inte ens upp senaste albumet. Kom hem från jobbet och hittade två biljetter på bordet - vi skulle gå trots allt. Kan ju inte missa även om 400 spänn för en man är lite väl tilltaget alltså.

De enda förväntingarna jag hade var att det skulle vara ganska tråkigt och att jag skulle bli besviken. Förbandet blev dock en rolig överraskning i form av Poetic Pilgrimage - två brittiska muslimska brudar som kommer ut och rappar helt ok. Men palla acapella...

Kweli har ju en hel del låtar som är jävligt bra men av någon anledning blir det såhär att jag vill byta mitt i låten, nuförtiden. Samma sak med konserten. Han körde allt som skulle köras och hade sin energi. Något man kan slå fast är att det nästan alltid är fetare med en sidekick.

Sen, det så viktiga ljudet. Har länge varit utan öronproppar och fått betala mitt pris för det... Igår tog jag med och glömde sätta in dem, vilket var kvällens största misstag för ljudnivån var inte nådig. Någon som kände någon har sagt samma sak till mig - att Kweli brukar ha det ganska högt dvs. I like that too egentligen, men i början av varenda låt var det inte så lätt att urskilja vad det var för låt. Också en stämningssänkare.

Visst var det kul att höra det som man lyssnat på så länge, men gårdagens konsert fick mig mest att inse att Kweli är bättre i stereon än live. Trots att han fick upp både en b-boy och gjorde någon låt med ett norskt band. Låten sög men intiativet är ju ball plus att de spelade in videon till den igår. Kul.

Drog hem innan extranumret var slut för att hinna med tunnelbanan, det säger väl en del.

Alla foton av HW.