söndag, juni 01, 2008

Pls stop bangin' on my eardrums

Blir konsertupplevelsen påverkad om man inte är mentalt förberedd? När man går på något som man inte fattar att man skulle på?

Talib Kweli var en av mina stora favoriter för ett par år sedan. Med tiden har han mest hamnat i skymundan och för att var ärlig så kollade jag inte ens upp senaste albumet. Kom hem från jobbet och hittade två biljetter på bordet - vi skulle gå trots allt. Kan ju inte missa även om 400 spänn för en man är lite väl tilltaget alltså.

De enda förväntingarna jag hade var att det skulle vara ganska tråkigt och att jag skulle bli besviken. Förbandet blev dock en rolig överraskning i form av Poetic Pilgrimage - två brittiska muslimska brudar som kommer ut och rappar helt ok. Men palla acapella...

Kweli har ju en hel del låtar som är jävligt bra men av någon anledning blir det såhär att jag vill byta mitt i låten, nuförtiden. Samma sak med konserten. Han körde allt som skulle köras och hade sin energi. Något man kan slå fast är att det nästan alltid är fetare med en sidekick.

Sen, det så viktiga ljudet. Har länge varit utan öronproppar och fått betala mitt pris för det... Igår tog jag med och glömde sätta in dem, vilket var kvällens största misstag för ljudnivån var inte nådig. Någon som kände någon har sagt samma sak till mig - att Kweli brukar ha det ganska högt dvs. I like that too egentligen, men i början av varenda låt var det inte så lätt att urskilja vad det var för låt. Också en stämningssänkare.

Visst var det kul att höra det som man lyssnat på så länge, men gårdagens konsert fick mig mest att inse att Kweli är bättre i stereon än live. Trots att han fick upp både en b-boy och gjorde någon låt med ett norskt band. Låten sög men intiativet är ju ball plus att de spelade in videon till den igår. Kul.

Drog hem innan extranumret var slut för att hinna med tunnelbanan, det säger väl en del.



Alla foton av HW.

fredag, maj 23, 2008

Pass it on!

Yo party people in the place to be. Här är lite aptitretare från den "urbana festivalen Fresh Fest". Löjligaste namnet, jag vet, men festen var fet. Kolla bara hur Busta går loss och såklart med en Courvoisier-flaska! Det finns massa fler foton plus videos på den här länken! Must see iaf! Även om ljudet på videoklippen hackar lite, don't be a hater.

Så hur var det i ord då? Vi kom in till Chords Nighttime comes, som är min favtoritlåt på nya skivan. Vilken produktion! Mr Jens körde ett riktigt fett set - lite kul att han recognizar att Stay hungry (andra favoriten) låter som Bad boy for life. Det var simpelt - an mc, a mic and a dj. När vi ändå är på ämnet så är Things we do for things helt ok men långt ifrån lika bra som The garden around the mansion, right?

Ghostface i sin tur hade massa gorillor med sig och såg ganska avdankad ut. Inte världens roligaste spelning men kul att ha sett.

Busta är ju Busta och alla som sett liveklipp/dvd vet att mannen ställer till med show. Det var galet. Kul. Och Spliff Star måste ju vara världens bästa sidekick typ. Entré till nya Don't touch me som redan placerar sig på årslistan (go Brooklyn!). Sen blev det uppradning av alla hits och till och med the classics som Woo-ha och Holla. Den senare gjorde mig jävligt lycklig.

En kväll som fick en att återigen inse varför man lägger alla sina cash på konserter.
Ikväll blir det ta mig fan Three 6 och ni vet ju att det betyder ett fotoalbum till. PEACE!

It's gettin hot up in here so throw some water on 'em....