Sway this way

Minns ni Sway? Little Derek-låten? Han är numera signad på Akons label Konvict. Bli inte avskräckta... Nu gästar han på Two Fingers självbetitlade album, sju gånger! Allt är såklart inte wow men mycket bättre än det han lyckades prestera solo.



Two Fingers = Amon Tobin + Joe Chapman som är precis sådär brittiskt musikaliskt roliga med lite brazil, lite grime, lite dnb och så hiphop-konturer. Kan bli lite dåligt flummigt men pärlor finnes såklart; produktionerna är inte ditt vardagsdunk. Checka skivan på hemsidan, släpp 30 mars.

Free Mp3 Two Fingers vs Spank Rock - Backyard Betty
- för ditt dansgolv

Behind the words - Bun B

När man skriver lite om mycket.... blir det grejer kvar att säga. Min intervju med Bun B den där fredagskvällen när jag fick ta taxi hem från jobbet (kändes supastar) är ett exempel. Bli uppringd av USA. 20 minuter fick jag. En timme försenat och sen stod Bun B och sa what's up. Inte mycket, suttit och väntat på dig i en timme typ.... Och så på med högtalarfunktion och det blir svårt att höra plus hans Texas-dialekt på detta. Swhhhhh va? "You packin'?" (kläder...) "No, I'm changing." Bättre det!

För första gången innan en intervju så frågade jag runt lite om eventuella spörsmål från polare: Varför har UGK aldrig släppt något på Rap-A-Lot? Möjligheten uppenbarade sig aldrig. Men både Buns och Pimps (RIP) soloplattor är släppta där. Varför, av alla söderngrupper, slog just UGK igenom? Timing. Fanns andra, som i Buns tycke var bättre (Street Militia), men vill inte spekulera i varför andra inte made it, det vore arrogant.

En otroligt ödmjuk kille som flera gånger under 20 minuter hinner tacka sina supportrar. Fans är ett alltför opersonligt epitet. Ser inte på karriären i termer av misstag, utan på sig själv som en "blessed man" som fick vakna varje dag, vara med sin fru, få göra den här intervjun...

Albumet UGK 4 life droppar 31 mars på Jive. Som Bun säger är det klassisk UGK-skit; kolla bara singeln Da Game Been Good to Me:


Börja peppa med dubbelalbumet Underground Kingz från 2007.
Resten av mitt och Buns samtal läses i Sonic #46. I din butik, eller brevlåda, 17 april.

Så skapar man mervärde

En av de coolaste skivor jag sett, kom i brevlådan för ett tag sedan nu.

Whatta weeks

Min lediga dag, väcks 08.20 av min arbetande sambo som vill berätta att Coolio blev rånad av sin publik när han stagedivade. Dessutom, som om detta inte vore nog, grips han senare med crack på sig... På ett sätt var det ju trevligt att vakna skrattande.

Har haft jävligt grymma veckor på senast, därav frånvaron. Snart en månad sedan Dead Prez-konserten. Recension kommer i Sonic #46. Här lite inte så bra bilder på just scenen men däremot på publiken, som var helt galen. Var länge sedan jag var på en konsert där jag tappade fotfästet och liksom flöt omkring på alla andra. Tog en annan approach som recensent där jag deltog istället för att ha med block och stå vid sidan av och observera. Funka bra.

Rött ljus på röda rappare.

Music Doc kom och gick och trots sjukt många bra filmer och free pass så lyckades jag bara se två filmer. Lite av den otroligt grymma NY 77: Coolest Year in Hell. Vet inte var man kan få tag på den men kolla detta fetfeta klippet!

Sist men inte minst: min recension av Lorentz & M.Sakarias debut Vi mot världen på Sonics hemsida. Lite annorlunda från fyran i DN, Sydsvenskan har inte lagt upp något på nätet, vet inte ens om de recenserat. Kanske når inte Stockholmsskiten ner till Skåne?

Kulturkonsumtion

Fick det här från någon blogg jag hamnade på. Hur mycket har jag egentligen betalat för kultur under 2008? En rannsakning, skulle man kunna säga.

Film
Tror faktiskt inte jag gick på bio en enda gång under 08. Inget lockade, helt enkelt. Däremot har jag börjat bygga en ordentlig dvd-samling, trots att jag bara la kanske 550 kr på detta under fjolåret. Sedan årsskiftet är denna summa fördubblad, minst.

Musik
Kanske 200 kronor på skivor. Inte mer. Och då köper jag nästan uteslutande begagnat och mestadels loppisvinyl. Fick Mos Defs - Black on both sides (cd) för 20 spänn i Oslo. Största ugiften står i så fall konserterna för. Meth & Red, 600 sek. Fresh Fest (Busta, Ghostface m.fl), 600 sek. Three 6 mafia, 350 sek. Talib Kweli, 450 sek. Hiphopkemp, 400 sek. 2400 för liveupplevelser.

Litteratur
300 kronor. En superbok om Bob Marley som jag köpte i Amsterdam för 200 och resten har varit grejer på second hand, typ engelska versionen av Can't stop won't stop.
Jag bestämde mig för att läsa de böcker jag hade istället för att fylla på i bokhyllan. I 09' har jag redan köpt typ 10 böcker...

Tv
Har inte betalat för tv, om man inte räknar de två tv-apparater jag köpt för 800 sammanlagt. Och första säsongen av The Wire (100 spänn).

Tidningar o dyl.
En av de grejer jag lärt mig att prioritera bort, efter upptakten till min första resa. Läser mest på nätet och den enda tidning som är värd att prenumera på, får jag gratis. Boya!

Sammanlagt
Inte mer än 3600 kronor av min förmögenhet har gått till kultur. Nej, det beror inte på att jag laddar ner allting utan faktiskt på att det inte riktigt släpptes någonting som jag tyckte var värt att köpa. Direkt. Jag är mer typen som väntar till priset gått ner... Vad gäller filmer så köper jag mycket sånt som jag redan sett, gillar och vill äga. Samma filosofi gäller skivsamlingen egentligen så det jag köpt har mest varit klassiker.
Största delen dvs två tredjedelar har ju varit konserter.

Ska bli kul att se hur det blir nästa år, men jag har ju en känsla av att det blir mindre live, mer film och säkert litteratur...

Alla snackar om polis polis

Det har jag också gjort. Blir ett snabbt tema dvs flera skriver på samma ämne på dynamiska. Jag feedar sajten i min blogg, till höger längre ner. Jag blir den snabba jäveln med länkarna. Det tillkommer fler texter bland annat en juridikstudent som tar det blir mer... teoretiskt.

Skrev som fan igår och nyheten utvecklades sig snabbt. Förundersökningen lades ner snabbare än den inleddes. Känner mig inakutell redan med krav på åtal. Vad fan tänkte jag på?

Timbuk debatterar det på Newsmill. Säger som jag: "Jag är inte förvånad". Vem fan är?

Straffbart att fota brittiska poliser

Journalisten skriver att man i Storbritannien inte får fota poliser i tjänst längre. Detta är en del i den nya antiterroristbekämpningen. Är det ingen som ser det sjuka i detta? Inte direkt så att den brittiska polisen alltid har agerat regelenligt. Och inte heller är det så lätt för en civil att komma någonstans med sin anmälan om man nu ens orkar göra en. Fotobevis hade ju hjälpt, men nu blir det straffbart att fixa! Rättssäkerhet whut?

3x fett i Skåne

Februari ser ut att bli den roligaste månaden än på länge (och hittills). Treorsaker till detta:

X- Dead fucking Prez är bokade till Mejeriet i Lund. 12:e ska de stå på scenen och Adam Tensta har fått äran att värma upp publiken. Spelningen kan bli klassisk, och bara "Hiphop" är värd konsertbiljetten (250 spänn). Min största farhåga är att de ställer in.

X- Feta filmfestivalen - eller musikdokumentärfestivalen Music Doc kör igen, och denna gången även i Göteborg och Stockholm. I Malmö är det aktivitet hela vecka 9, dock sker det mesta helgen den 27-28 februari. För två år sedan hade jag turen att se feta Rock the Bells där. I år finns det också mycket fint. Tips från volontär och allmän supporter:
Last Days of Left Eye (2007)
Mest känd från TLC, eller kanske för hon brände ner sitt ex:s hus? Lisa Lopes spenderade sin sista tid i livet i Honduras där hon försökte få bukt med de onda andar hon trodde jagade henne. Hon omkom där, i en bilolycka. Dokumentären följer hennes sista tid i livet. (Lör 28/2 kl 15.15 på Spegeln, Malmö)


Public Enemy - Welcome to the Terrordome (2007)
Filmades 2002 under deras London-turné och handlar egentligen om bandets betydelse. Variety kallade den "... intimate, powerful, politically astute and absorbing. One needn't be a PE fan or even a rap fan to find something enthralling in this definitive portrait of a group and an era that changed the face of popular music." Exakt så. (Fre 27/2, kl 18 på Spegeln, Malmö)

Beatbox Alternate Take (2007)
Finsk kortfilm som visades på Nordisk Panorama i höstas. Följer med New York-kids som gör musik och ljud av allt i deras omgivning. (lör 28/2, kl 18.45 på Victoria, Malmö. Obs att det går under "picknickbio" dvs man får ha med sig mat/dricka i salongen. Efteråt visas Justice - Across the Universe, ja om franska Justice...)

The Night James Brown Saved Boston (2008)
Ja, det är lika dramatiskt som det låter. Dagen efter Martin Luther King blev mördad, 1968. Det är upplopp i Boston och borgmästaren vill ställa in James Brown-konserten. Istället blir det den som lugnar ner kravallerna. (lör 28/2, kl 18.45 på Spegeln, Malmö)

Bassweight (2008)
Om den nya feta musikstilen dubstep som erövrar dansgolv världen över. (fre 27/2 kl 13.45 på Victoria, Malmö)

I övrigt två filmer som ännu inte fått någon programtid: "Planet B-Boy" och "Nina Simone - Love Sourceress... Forever"
Music Doc är mycket mer än bara filmerna, massa workshops och fester tillkommer. Kolla in hemsidan som kommer uppdateras med all info snart.

X- Som om sista februarihelgen inte vore nog späckad redan, är det DIY-marknad på aktivitetshuset Utkanten (Industrigatan 20, Malmö). Där kan DU sälja dina egentillverkade grejer. Eller bara komma och kolla på andras. Ta med grejer till Freeshopen annars, där lämnar du och får ta med något annat hem. Gratis.

Sveriges bästa är en norrman

Råkade hamna framför SVT för någon kväll sen. Precis när den nya talkshowen Skavlan började. Vilken jävla charmör! Det kan ha något att göra med att norska är fult på gränsen till gulligt, men mycket för killen lägger klockrena kommentarer.

Att ha Göran P och Anitra som gäster var faktiskt roligare än det kan låta. Han tog verkligen fram deras bästa sidor - och de båda var öppna och snackade om sitt förhållande. Han fick t.o.m Steen att söka jobb i tv. Det är fan inte ofta man garvar högt åt grejer man ser på tv nuförtiden, men det gjorde jag denna kväll. Defintivit något att kolla in, alla tv-recensenter har ju höjt honom till taket också...

Från seg till dynamisk

Jag skäms nästan för att börja blogga igen efter en månad. Det är lätt att låta bli när man inte gör speciellt mycket annat faktiskt. Fastnar lätt i soffan efter jobbet... Men det är sjukt att när man börjar komma igång med en grej - så kommer man igång med flera.

Det som verkligen är igång är vårt lilla projekt. Sajten, bloggen, sidan, vad man nu ska kalla det är uppe och löper. dynamiska.se är vårt lilla skötebarn eller en chans vi skapat för oss själva. Vi hookade i SMP:s ungredaktion, slutade en efter en och tog olika vägar i livet. dynamiska.se växte fram på ren vilja att få skriva igen. Vi har nämligen blivit mer eller mindre avdankade. Men smartare och snyggare och grymmare.

Kolla in oss, käfta emot eller ge komplimanger. Och om du tror att du kan göra något grymt, hör av dig.

Årets album 2008

Årets bästa skiva ÄR Rockamovyas självbetitlade debut. Detta Groundation-sidoprojekt som gör off the hook reggae. Tack Emil Ä för introduktionen. Detta har varit den skiva jag lyssnat på mest i år och som präglat Oslo-perioden. Jag minns alla låtar i min öron på tunnelbanan och bussen på väg till jobbet.

Jag lovar att detta är en sån skiva som många hade gillat - om de bara hade vetat om dess existens.

Det finns ingen video, däremot kan man lyssna på flera låtar på bandets hemsida. Tre favoriter:

Coolin' I - för att det är få låtar som kan behålla ens intresse i åtta minuter. Harrisons röst är så jävla skön på ett gåshudsgivande sätt. Vissa rader etsar sig fast inte för dess innehåll i första hand utan för hur han sjunger typ "gotta make, gotta make reggae music explode". Allting med den här låten är rätt.

Ya Better Rally - för dess liksom spinnande gitarrintro och för att gitarren låter så jävla bra hela tiden.

Warrior Sound - för att det är så känsligt och fint, och för att det känns inuti kroppen. Bättre går inte att beskriva.

Q-Tip lackar ur

Den tredje posten om samma skiva som bara är sådär. Jag är hooked! Nä, men måste uppmärksamma hur Q-Tip lackat ur på New Yorks Magazines recension av hans skiva. En text som mer handlar om andra artister och då specifikt Kanye West (som kidsen hellre lyssnar på, enligt recensenten Leitch).

Q-Tip svarar helt enkelt i kommentarsfältet:

"damn mr. leitch!! why are u shitting on me and d *ck riding kanye. seems like its an assignment you didnt want to do so why do it? you should have done a DL4 assignment or better yet a "whatever happened to fallout shelters in a Mc Carthy era new york?" piece!!! i'm good... you??? JADED!! yes this is qtip"
By daAmBassador on 12/08/2008 at 7:36pm

En minut senare:

"oh i forgot... ASSHOLE"
By daAmBassador on 12/08/2008 at 7:37pm

Ja, det är bekräftat att det är Q-Tip eftersom han skickade ett mail till tidningen och länkade till sina kommentarer, tillsammans med frågan: "did i bang your ex girl???". Något som Leitch gör sig rolig över, men detta är en kamp som recensenten förlorar. Fjolla. Helt rätt av Tip att reagera på en recension med så tråkigt nedlåtande ton.

Renaissance relistened

Tänkte mig ett litet experiment i och med att jag fick chansen att recensera. Igen. För första gången på säkert ett år och kanske lite till.

Jag vet nu också att kvalitén på en recension beror mycket på omständigheterna. Hur lång tid behöver man för att bestämma sig vad man tycker om en skiva? En lyssning typ. Men i de flesta fallen förändras ju ens åsikt med tiden.
Så lyssnar vi ju alla på olika sätt. Jag tycker det är svårt att hänga med i texter och hitta nyanserna i stora högtalare. Då vill jag hellre stänga allt annat ute och plugga in hörlurarna.

Många gånger blir det sådär att man gillar en låt mer och mer ju fler gånger man hör den. Man kan till och med sluta klökas och konvertera till någon sorts likgiltigt gillande typ "den är väl ok". Mycket musik hamnar för mig i det där ok-facket, men det är ju inte det jag vill lyssna på. Eller det som får mig att bara "oh shit, oh shit" som jag vet att musik kan.

En annan omständighet är ju teckenbegränsningen som många recensenter måste leva efter. Hur mycket kan man egentligen säga om ett album på 450 tecken? Då behöver man kanske inte lyssna på skivan mer än en gång.

Så har vi den älskade hatade betygssättningen. Detta som läsarna i första hand tar fasta på. Hur fan kunde det få en etta/femma/bara trea och så vidare? Denna här delen är också det som jag personligen har mest vånda över. Ibland är det svårt att bestämma sig, men oftast för att man i efterhand ångrar sig. Betyget blir på något sätt slutgiltigt, oföränderligt. Ofta kan jag känna att recensenterna inte direkt motiverar sina betyg med själva recensionen. En text som låter väldigt skeptisk landar helt plötsligt i 6/10.

Det beror väl helt enkelt på att alla tolkar betygsskalorna på olika sätt.

Mitt lilla experiment var helt enkelt att följa upp hur känslorna inför Q-Tips skiva The Renaissance förändrades genom en månads tid. Jag har låtit skivan snurra lite då och då, nu utan press och vetskap om att jag ska formulera analys och dom. Hur känns det då? Typ likadant faktiskt. Känns som jag lyckats träffa rätt: "»The Renaissance« kommer att försvinna någonstans i skivhögen och som bäst agera som bakgrundsmusik. " för det finns fortfarande ingen låt som jag kan säga "sätt på den, jag vill höra". Däremot kan jag erkänna att "Manwomanboogie" som jag dissade lät mycket bättre på Babels dansgolv igår än hemma i soffan.

Det jag vill revidera är betyget 3/10, för visst är det en godkänd skiva. Den förtjänar i alla fall en fyra - speciellt eftersom jag tre veckor senare fick se en sågad T-Pain få en fyra(!).

Egentligen vet jag att man inte ska jämföra - varje skiva ska placeras på sin egen skala. Men när ens läsare kommer att göra jämförelsen, så får man tänka lite på det ändå. Q-Tip är bättre än T-Pain. Det vet typ alla!

Låtens år - nr 2

eMC - What it Stand For

eMC har snackat länge om sitt kommande album och som vanligt har det varit tusen om och men. Här är äntligen The Show, en skiva sammanhållen av det gamla Masta Ace-konceptet med massa interludes som ska hjälpa berätta en historia. Det lyckas inte lika bra för gruppen som för frontmannen himself men jag är övertygad om att The Show är ett sånt där album som man måste ge tid.

Nicolay-producerade What it Stand For sticker ut mest för att den är bäst. Och det är den banger som behövs för en flippig och rolig grupp som älskar att stå på scenen. En perfekt livelåt och definitivt en av de bästa konsertminnena 2008.

Varje vers börjar med en ordlek på gruppens akronym; "every minute counts", "experts making classics", "excellent mic controllers". Snygg detalj som hjälper bättra på den schysta överlämningen rapparna emellan.

Straight up hiphop, ordentliga trummor och fuck off om det är något fel på det.

Låtens år vi får - nr 1

Jag ber att få återkomma med en reviderad albumlista för 2008, ty den som finns publicerad nu måste ändras. Det var ett val mellan att skita i det eller vara med, och jag valde det senare. I Sonic nr 44 publicerades dessutom en sån här "Året i övrigt"-text på max 750 tecken.

Jag skrev en lista över låtar - som såhär rent redigeringsmässigt bara försvann i ett fullspäckat uppslag. Så, tänkte därför utveckla det hela lite. För enligt mig har 2008 varit låtens år, och inte albumets.

Kanske är jag en bakåtsträvare, men jag kan faktiskt inte se en skiva som har hållit som skiva i år. Däremot har det släppts en hel del riktiga bra bangers. Här: Topp 2008 del 1. Ingen inbördes ordning.

GZA/The Genius - Paper Plate

Bara 2:47 lång och ändå späckad med smarta lines. Den här 50 Cent-dissen är i sitt tema knappast ny, men vi vet alla att ingen skriver som GZA:

"Got a few hooks but no jabs
Took 'em out your corndog books and notepads
I get it, you Got Rich robbin' those in the industry
Bite off this one, steal from your enemy
Never try to play the hottest one out your camp
He might step off and take half the juice from your amp
Enough to make you Vogue on the cover of GQ
Only missin' the sheer blouse. Homie, you see-through"

Det är bara sådär fint avvägd och träffande kritik. Rader som lyckas i den ädla konsten att baka in relaterade titlar. Och det faktum att RZA:s smala fingrar har plinkat fram ett beat som fängslar från första tonen, gör Paper Plate till en av årets bästa låtar.

I skuggan av trenden

Second hand har i min värld gått från att vara något bara "fattiga" handlar i till att vara en världsräddare typ. När jag var liten så var det äckligt med andrahand - "du behöver ju inte säga att den kommer från Kupan, den ser ju helt ny ut". Lite pinsamt liksom, och fortfarande vet jag folk som drar ner mössan över huvudet när de går in i dessa butiker.

Nu när jag är lite äldre har det blivit sjukt trendigt. Lite har det med miljön att göra, det är hållbart att återanvända och det är lika sant som fett. Men samtidigt som det är skönt att slippa stigmatiseringen, kan jag på något sätt längta tillbaka till tiden så inte varenda unge skulle shoppa second hand och haussa upp priserna.

Igår var jag på Emmaus Björkå och herre min gud vilka höjder det har tagit. En luddig kjol för 100 spänn, en annan för 175. Ja, jag är en snål shoppare men för nästan 200 kan jag hitta en schyst kjol i nyskick. Promise.

Samma sak är det med husgeråden. IKEA-saker som jag vet är billigare helt nya, än de 10, 20, 30 spänn som Erikshjälpen adderar.

Det värsta i den här röran är ändå de små 'boutiqerna' som köper in begagnade kläder och accessoarer och sen säljer det +300% i pris. Sådana som noggrannt väljer ut vilka tantgrejer som funkar denna säsongen och inte bangar ta 500 spänn för ett par halvslitna stövlar.

Second hand ska för mig vara fynd och vrakpriser. Fuck it, hela min shoppingfilosofi är fynd och vrakpriser. I Oslo (världens dyraste stad) hade jag två sådana säkra butiker, i Malmö none. Var är de grymma second hand-butikerna people?

Med denna bekännelse gjord så hittade jag trots allt lite fynd igår. Alltid lika kul att gå igenom den obligatoriska skivbacken. Det är ofta mycket klassiskt, Boney M, Roxette och allehanda svensktopp. Och så igår, ding ding ding:


LL:s andra skiva Bigger And Deffer (BAD) från 1987 i perfekt skick. Ja, man måste äga "I Need Love" aka den första rapballaden. Omslaget är ganska schyst, men inte lika kul som baksidan där LL som vanligt flexar sina muskler.



Grandmaster Flash andra studioalbum, 1986. Kanske inte lika tungt som att äga The Message, men jag kommer dit. Pony-skorna till vänster är ju egentligen så fula, men killen rockar dem stenhårt till sin outfit så man måste älska det. Dock är duschmösse-modet (baksidan) mer av ett frågetecken... Men det blev levde ju vidare med både ODB och Bizarre i D12.

Snyggt med duschmössa under kepsen också...

En äkta samlingsskiva från 1988 med hiphop och house. En hel folk som försöker sig på att rappa, har tyvärr inte kunnat lyssna men ser med spänning fram emot det... Innehåller hur som helst Eric B & Rakims "Eric B For President" och bara den är ju värd tio spänn. Ordet "rapping" är ju helt ok på engelska, men jag ryser fan varje gång jag hör det försvenskas. Brukar vanligtvis hända när lite äldre personer ska närma sig genren...



Så hittade jag denna underbara klenod från 1974. Šaban Šaulic, en av Balkans främsta folksångare, enligt Wikipedia "King of Folkmusic". Nu är jag inte speciellt bevandrad i genren men vet att just folkmusik från Balkan kan vara något av det mest rörande, speciellt om det är gjort back in the days. Hur denna 7" hamnat på Erikshjälpen i Malmö är en bra fråga... Men tack! Och tack du f.d hiphop(snubbe) som tröttnat på din vinyl.

När jobb suger livet ur en

Något jag får svårare att fatta är hur alla heltidsarbetande människor lyckas orka ha ett liv. När jag kommer hem kl 20.30 är jag så slut i huvudet att jag bara däckar i soffan. Därav det sega bloggandet. Passerar 1500 (eller fler) människor en varje dag och iaf 10% vill snacka med en, blir man ganska trött i huvudet. Jag blir det. Jag orkar inte något.

Klagar mycket och ofta över detta jobbande. Och sen kollar jag på min sambo som tvingas cykla med typ 100 kg post i regn och rusk. Fyfan. Då blir man tyst. Alltid ska det vara någon som har det sämre!

Jobbande har fått mig att inse två saker; Dels hur sjukt viktigt det är att ha ett roligt jobbigt med tanke på att man spenderar typ 70% av sin vakna tid på sin arbetsplats. Dels att arbete gör mig gammal.

Ikväll spelar DJ Cut Killer på Babel här i Malmö. Riktigt kul bokning - Frankrikes största hiphopdj, ni såg honom i fönstret med decks i Medan vi faller. Jag vet att han kommer vara grym, men jag såg på Fb att 297 personer har bekräftat att de kommer. Och jag bara: trängsel, svett, jobbigt, dyr kväll, usch.... fuck clubbing. Jag är 21! På toppen av min ungdom, skulle man kunna säga. Jag brukade Älska att gå ut och klubba.

Istället stannar jag hemma för jag pallar inte. Det blir På Spåret, precis som den ungdomspanchis jag har blivit. Skamligt.

En annan sorts betraktelse av Lund 30 nov

Det har varit stora rubriker kring gårdagens demonstrationer i Lund. Tyvärr har det också varit tråkiga rubriker.

Personligen är jag förvånad över medias rapportering där man framställt nazisterna som "nationalister". När blev före detta NSF (Nationalsocialistisk Front) nationalister? Jag är sjukt besviken över att nästan alla medier har valt att använda detta missvisande epitet. Faktiskt är det bara Expressen som har valt det något mer passande "högerextrema".

Detta faktum är dessutom något som nazisterna själva hurrar över. Bara det borde ju sända någon sorts signal till våra journalister.

Jag kom till Lunds station tjugo i tre igår. Redan då var det kaos. Polisen tryckte undan motdemonstranterna. En snubbe bröt upp gatsten på Bangatan och omhändertogs ganska snabbt av tre poliser. Helt rätt. Vi som lugnt och stilla stod och såg på, fick snabbt höjda batonger mot oss.

Speciellt en polis var otroligt provocerande. Det är svårt att beskriva hans blick men den var allt annat än fredlig, mer i stilen "kom då din jävel". Uppspärrade ögon och med ett beteende som verkligen hetsade upp hunden i hans koppel hytte han med batongen mot en kille som stod bredvid mig - och verkligen inte gjorde ett skit.

Det var inte det första gången vi skulle förvånas över polisens beteende. H blev vittne till hur en kille, som inte riktigt hann springa så snabbt som polisen ville, tog skydd vid en husvägg och fick någon sorts piskbatong över ryggen, händerna och sin kamera. Det var för övrigt en hästpolis som vi sedan fick tillfälle att konfrontera och som bara typ "jaja, spring snabbare nästa gång." Det var väl hedervärt att han i alla fall inte förnekade det.

Nazisterna fick hålla sig i en klunga på en parkeringsplats vid Spolegatan. Staten ställde upp med 100 poliser, varav säkert ett 20-tal skyddade de ca 50 nassarna. Helt ärligt, vilken annan grupp får så här mycket polisbeskydd? Hur mycket ska vi behöva betala för att de 50 ska få utöva sin yttrandefrihet?

Tro inte annat än att jag tycker det är skitbull att folk kastar sten mot polisen. Som så många andra tycker jag att detta bara tar fokus från det som är viktigt, och skrämmer bort folk som också hade velat visa sitt missnöje. Tyvärr är det sant även om jag tycker att det är dåligt argument för att stanna hemma. Kom och visa ert missnöje och hjälp till att visa att vi är fler som inte kastar sten - än att stanna hemma och köpa mediebilden om motdemonstranterna som våldsverkare.

Att nazisterna började kasta sina facklor mot motdemonstranterna är något som inte riktigt har framgått. Att polisen inte beslagtog dessa facklor är inget som någon sagt något om. När jag frågade flertalet poliser fick jag svaret "det har ju kommit ganska mycket stenar och glas från er i vänstern också" - som om det på något sätt skulle legitimera handfallenheten. Och vadå "vi i vänstern"? Måste man vara vänster för att vara antifascist?

Nazisterna är allt annat än de fredsverkande poliskramare de har fått framstå som. Expressen skriver till och med att de tilläts ha batonger, men jag kom aldrig så nära för att kunna se detta.

Något jag inte kan fatta är hur media i princip alltid misslyckas med att ge rättvis bild av vad som händer vid stora demonstrationer. Polisens provaktioner har de helt missat, bara Sydsvenskan har i två meningar skrivit om övervåld. Detta att 145 personer omhändertagits och nio gripits låter ju direkt som att alla är motdemonstranter. Sanningen är att det finns nazister bland dessa också - men vilken Svensson i söndagssoffan fattar det?

Nej, det är klart att man ska få fira en gammal konungs dödsdag. Det är ju tradition och det är väl inget fel med att vara "nationalist"! Och alla som är där och säger annat är ju stenkastade huliganer. Fy fan.

Första årsbästalistan

Pressfoto: Erik Svensson

Redan för tre veckor sedan blev jag ombedd att lista årets bästa skivor. Snabbt skulle det gå också, och jag satt och sträcklyssnade på 2008 års släpp i säkert 15 timmar.
Fem ynka skivor kunde jag säga att ja, de här platsar nog.

Hursomhelst har de individuella listorna räkntas ihop och bildat en gemensam lista. Den läser du i Sonic nr 44, som borde komma ut ganska snart. Jag kan säga så här att jag fick med ett (1) album på den 25 platser långa listan. På 24:e plats kom nämligen Chords med Things we do for things. Det var min tvåa.

Nu har jag inte lyssnat alls på den pop och rock som har kommit, men det faller sig inte naturligt för mig att göra det. Det räcker med att behöva hålla koll på en genre och allt som hör den till. Tyvärr har hiphopåret 2008 varit ett dystert ett. Många har släppt skivor - och det är väl positivt i sig - men det är inte direkt mycket som har varit värt i längden.

Sånt som jag tycker att man satt hopp till har bara blivit en besvikelse typ Nas och Lazee. Sen hör jag nog till en minoritet eftersom jag inte diggar/älskar/avgudar Lil Wayne. Trots detta kapitulerar jag inför A Milli.

Mest av allt har jag fått en känsla av att det blir svårare och svårare att gilla ett helt album. Det blir allt som oftast en eller ett par låtar som verkligen är bra.

Ännu är inte 2008 slut och det finns ju faktiskt ett par släpp kvar: Ludacris, EPMD och D.I.T.C släpper alla plattor. Och jag har en känsla av att jag kanske kommer få revidera den lista jag skrev ihop i början av november. Kanske inte just på grund av de tre nämnda, men för att jag säkert missat en massa feta grejer anno 08. Vad har varit bäst i era öron?

3x fel

1. Precis när femte säsongen av Entourage börjar bli riktigt bra, får jag veta att säsongen är slut vid 12 avsnitt. Som om det inte vore snopet nog - inte förrän nästa sommar (!) kommer nästa säsong. Kan de inte ha lite snabbare produktionstakt alltså, avsnitten är ju typ bara 22 min långa ändå. Episod 11 tyckte jag var riktigt nice, och kanske för att de äntligen har börjat utveckla Turtles karaktär lite.

2. Sydsvenskan vann Stora Journalistpriset för Årets avslöjande. Det om HSB-affärerna där lyxbilar, stora pensioner, hyressubventioner och förtur till släkt var en del av styrelsens och VDns game. Bra grej att uppmärksamma, men i min bok borde Uppdrag Granskning vunnit för sina reportage om de stackars människorna som städade på hamburgarrestaurangerna. Sån grej som fick mig att skrika i soffan.

3. Tämligen tyst röstades Lissabonfördraget igenom i Riksdagen. Och detta med stor majoritet. När det kommer till EU är det lätt att känna sig alienerad, lite på grund av dess storlek men mycket på grund av det känns så långt bort. Det är svårt att nå, och känns svårare att påverka. Hur stor var nu valdeltagande till Europaparlamentet förra gången? Att flytta ännu mer makt till Bryssel eller Strasbourg eller var fan den nu finns, känns sådär kul. Men hej, Europas Förenta Stater kommer ju kunna hävda sig bättre i framtidens stormaktspolitik.