En annan sorts betraktelse av Lund 30 nov

Det har varit stora rubriker kring gårdagens demonstrationer i Lund. Tyvärr har det också varit tråkiga rubriker.

Personligen är jag förvånad över medias rapportering där man framställt nazisterna som "nationalister". När blev före detta NSF (Nationalsocialistisk Front) nationalister? Jag är sjukt besviken över att nästan alla medier har valt att använda detta missvisande epitet. Faktiskt är det bara Expressen som har valt det något mer passande "högerextrema".

Detta faktum är dessutom något som nazisterna själva hurrar över. Bara det borde ju sända någon sorts signal till våra journalister.

Jag kom till Lunds station tjugo i tre igår. Redan då var det kaos. Polisen tryckte undan motdemonstranterna. En snubbe bröt upp gatsten på Bangatan och omhändertogs ganska snabbt av tre poliser. Helt rätt. Vi som lugnt och stilla stod och såg på, fick snabbt höjda batonger mot oss.

Speciellt en polis var otroligt provocerande. Det är svårt att beskriva hans blick men den var allt annat än fredlig, mer i stilen "kom då din jävel". Uppspärrade ögon och med ett beteende som verkligen hetsade upp hunden i hans koppel hytte han med batongen mot en kille som stod bredvid mig - och verkligen inte gjorde ett skit.

Det var inte det första gången vi skulle förvånas över polisens beteende. H blev vittne till hur en kille, som inte riktigt hann springa så snabbt som polisen ville, tog skydd vid en husvägg och fick någon sorts piskbatong över ryggen, händerna och sin kamera. Det var för övrigt en hästpolis som vi sedan fick tillfälle att konfrontera och som bara typ "jaja, spring snabbare nästa gång." Det var väl hedervärt att han i alla fall inte förnekade det.

Nazisterna fick hålla sig i en klunga på en parkeringsplats vid Spolegatan. Staten ställde upp med 100 poliser, varav säkert ett 20-tal skyddade de ca 50 nassarna. Helt ärligt, vilken annan grupp får så här mycket polisbeskydd? Hur mycket ska vi behöva betala för att de 50 ska få utöva sin yttrandefrihet?

Tro inte annat än att jag tycker det är skitbull att folk kastar sten mot polisen. Som så många andra tycker jag att detta bara tar fokus från det som är viktigt, och skrämmer bort folk som också hade velat visa sitt missnöje. Tyvärr är det sant även om jag tycker att det är dåligt argument för att stanna hemma. Kom och visa ert missnöje och hjälp till att visa att vi är fler som inte kastar sten - än att stanna hemma och köpa mediebilden om motdemonstranterna som våldsverkare.

Att nazisterna började kasta sina facklor mot motdemonstranterna är något som inte riktigt har framgått. Att polisen inte beslagtog dessa facklor är inget som någon sagt något om. När jag frågade flertalet poliser fick jag svaret "det har ju kommit ganska mycket stenar och glas från er i vänstern också" - som om det på något sätt skulle legitimera handfallenheten. Och vadå "vi i vänstern"? Måste man vara vänster för att vara antifascist?

Nazisterna är allt annat än de fredsverkande poliskramare de har fått framstå som. Expressen skriver till och med att de tilläts ha batonger, men jag kom aldrig så nära för att kunna se detta.

Något jag inte kan fatta är hur media i princip alltid misslyckas med att ge rättvis bild av vad som händer vid stora demonstrationer. Polisens provaktioner har de helt missat, bara Sydsvenskan har i två meningar skrivit om övervåld. Detta att 145 personer omhändertagits och nio gripits låter ju direkt som att alla är motdemonstranter. Sanningen är att det finns nazister bland dessa också - men vilken Svensson i söndagssoffan fattar det?

Nej, det är klart att man ska få fira en gammal konungs dödsdag. Det är ju tradition och det är väl inget fel med att vara "nationalist"! Och alla som är där och säger annat är ju stenkastade huliganer. Fy fan.

3x fel

1. Precis när femte säsongen av Entourage börjar bli riktigt bra, får jag veta att säsongen är slut vid 12 avsnitt. Som om det inte vore snopet nog - inte förrän nästa sommar (!) kommer nästa säsong. Kan de inte ha lite snabbare produktionstakt alltså, avsnitten är ju typ bara 22 min långa ändå. Episod 11 tyckte jag var riktigt nice, och kanske för att de äntligen har börjat utveckla Turtles karaktär lite.

2. Sydsvenskan vann Stora Journalistpriset för Årets avslöjande. Det om HSB-affärerna där lyxbilar, stora pensioner, hyressubventioner och förtur till släkt var en del av styrelsens och VDns game. Bra grej att uppmärksamma, men i min bok borde Uppdrag Granskning vunnit för sina reportage om de stackars människorna som städade på hamburgarrestaurangerna. Sån grej som fick mig att skrika i soffan.

3. Tämligen tyst röstades Lissabonfördraget igenom i Riksdagen. Och detta med stor majoritet. När det kommer till EU är det lätt att känna sig alienerad, lite på grund av dess storlek men mycket på grund av det känns så långt bort. Det är svårt att nå, och känns svårare att påverka. Hur stor var nu valdeltagande till Europaparlamentet förra gången? Att flytta ännu mer makt till Bryssel eller Strasbourg eller var fan den nu finns, känns sådär kul. Men hej, Europas Förenta Stater kommer ju kunna hävda sig bättre i framtidens stormaktspolitik.

Obama overdose?

I två år har vi följt denna supermakts väg till ny president. Och vi måste väl enas om att det aldrig förr har varit så mycket rapportering och snack kring det. Inte ens när Bush vann på röstfusk. Anledning är såklart Barack Obama. Denna förnyare och, i mångas ögon, frälsare.

Populärkulturen älskar honom unisont. Förutom de fula sticken (faster illegal immigrant, Arnolds skaffa muskler-diss) verkar nästan alla vara rörande överens om att han kommer bli den bästa presidenten genom tiderna. Innan han har svurits in, eller ens fått visa vad han egentligen går för, utanför kampanjandet och löftena.

Nu har inte Obama sagt så mycket konkreta saker. Han vann nämligen på ord om ett annat USA, om hopp och förändring. Jag ser gratulationer, lyckoutrop på Facebook, msn och alla verkar bara var så glada för att han vunnit. Men hur kommer det förändras?

Det okritiska förhållningssättet är, just det, lite för okritiskt. Alltför många glömmer att det är USA vi snackar om. Det finns inte utrymme att någon 180-gradersvändning. Och ska vi ens jämföra Obamas politik med svensk sådan, ja då hamnar han säkert långt ifrån de åsikter vi har för vårt eget land.

Klart att han var bättre än McCain, missförstå mig rätt. På så sätt var ju valet lätt: en 72-årig gammal gubbe eller en ung svart man som talar om ett nytt USA och jämförs med Martin Luther King(!). Obama har sagt många intressanta saker - numera Timbuk-samplade intervjun där han snackar om hiphop, som en grej. Det är visst sånt man själv kan tycka, och det är fantastiskt att en president tänker på det sättet.

Att han engagerade så många är självklart också positivt. Men trots detta var valdeltagandet bara 64%. Bra för att vara USA, men i allmänhet? Inte så, va.

En sak är i alla fall säker, och det är att de militära och ekonomiska relationerna med Israel inte kommer att brytas.

Jag väntar i alla fall med hyllningarna tills vi får se vad det blir förändringar. Tills dess kan vi kolla på Katy Perrys sjuka klänning från EMA-galan i fredags och ställa oss frågan om inte hysterin börjar anta lite väl stora proportioner?