Inget att fastna för

En skärmdump som man klickar på för att läsa hela recensionen.

När mailet "vill du recensera Sage Francis nya skiva?" kom, dröjde svaret. Ville jag det? Sen sa jag att jag aldrig lockats att lyssna på honom - men att jag kunde ge plattan en chans. Känns som det var länge sen jag skrev en skivrecension. Plus jag behöver utmaningen?

En vecka, säkert någon dag till är många dagar att få lyssna. I den här professionen ska man ibland bilda sig en grundad uppfattning och formulera den så man inte skäms för att skriva under med sitt namn - på tre, fyra dagar.

Ända sen jag började recensera skivor har jag känt ett konstigt obehag. Självklart är både skitkul och bortskämt att få se skivsamlingen fyllas upp. Visserligen också med mycket jag aldrig hade övervägt köpa. Både det bra och det dåliga.

Men. Det finns också en ångest i att bedöma andras konst när man inte är konstnär själv. "Gör det bättre själv då" dödar kritik. Det gör det.

Jag tog uppdraget att recensera Sage Francis nya album Li(f)e. Tyvärr kunde jag inte motbevisa mig själv. Tvärtom såg jag vad kände så mycket klarare. Och jag satte ord på det.

NY-Z: en kort dokumentär

Vackert svartvitt om Jay-Z:s turnépremiär med "Blueprint 3" i höstas.

Sydsvenska mord 2009

Kartläggning publicerad i Kvällsposten 11 april 2010.

Sorgen är enorm

Artikel publicerad i Kvällsposten 10 april 2010.

Bort med Skånehataren

Artikel publicerad i Kvällsposten 8 april 2010.

Babyboom på Ystads Djurpark

Artikel publicerad i Kvällsposten 2 april 2010.

Plockat från kommande skivsläpp

Våren är fullspäckad av skivsläpp - men mycket är tyvärr ointressant. Alla vill hypa sina släpp och ett par av dem som lyckats bäst är Reflection Eternal som släpper sin andra skiva. Tyvärr har de båda första låtarna varit... tråkiga. Sen kom "Strangers". Ingen banger den heller, men den höjer i alla fall hoppet inför releasen av "Revolutions Per Minute" den 18 maj.



Murs & 9th Wonders andra skiva ihop låter lite lockande. "The Fornever" släpptes idag. Tråkig gäst i Sick Jacken här nedan: singeln "The Problem Is". Murs är en underskattad rappare? Och med underskattad menar jag - inte tillräckligt framgångsrik trots sina skills.



Sist men inte minst, en södernduo som minst sagt är ojämn. 8Ball & MJG leverar en låt som kommer nöta på många dansgolv. Iaf i USA.

Utgå genom presentbutiken? Bankys trailer

Hypad. Hyllad. Här. Är Bankys film Exit Through The Gift Shop. Den visades under Sundance-festivalen i år. Alla snackade om han skulle vara där. Och det var han, inte på filmen men på gatorna. Efter sig lämnade han nämligen flera målningar.
De försvann visserligen i enlighet med stadens gatukonstpolicy.
Detta är historien om när Banksy vände kameran mot mannen som ville göra en film om honom.
Fem minuters trailer mmmm

Jag finns, jag syns

Sista delen i artikelserien "Konsten att plats" - om reklam och gatukonst/graffiti i det offentliga rummet. Läs om Johanna - och om hur reklamföretagen berättigar sin existens.


Johanna Turner/DM
Johanna/reklamföretagen/DM

Artiklar publicerade i Malmö Fria Tidning 27 mars 2010

Festen är bäst

Talib Kweli, Mejeriet, Lund, 7 februari

Det är något av ett motsatsförhållande. En duktig lyricist brukar inte vara en duktig liveartist. I alla fall inte som rappare. Det är svårt att ta till sig invecklade rimscheman och djupa budskap genom ett PA-system. Så även Talib Kwelis på Mejeriet. Ikväll nästan slutsålt, med låg åldersgräns, högt antal adidasjackor.
Kweli betar av karriären. Börjar kronologiskt med Reflection Eternal-material. Den äldre delen av publiken nickar lite extra. Han gör ett medley, kortar ner sina låtar och det är nästan ett måste för att man ska orka stå kvar och gunga. Om slött material inte gör sig på scen, gör nytt sig ännu sämre. Även om det är kul att höra att Reflection Eternal släpper nya skivan »Revolutions Per Minute« i april [edit: release uppskjuten till 18 maj].
När Kwelis egna katalog inte rockar tillräckligt slänger han in födelsedagshyllningar till Bob Marley och J Dilla. Plus lite hiphop-klassiker som allmänt sjung med-gods.
Talib är taggad. Han har dessutom hört att Alkoholiks-legenden J-Ro bor i Malmö och har självklart bjudit in honom. Med en flaska Henny i handen skålar han till sina hits. Hans champagnebeväpnade polare sprutar ner publiken. Känns kanske icke-Kweli men blir också kvällens vändning. Nu är det fest.
Bpm-talet höjs i takt med stämningen och Kweli bjuder upp i »Get By« och »Say Something«. När han kallas in för ett extranummer ger han fem. Sen vill han efterfesta och tar upp säkert 50 pers på scen. »No autographs, no photos, I just wanna party« skriker han. Och det är nog det mest minnesvärda från kvällen.

Recension publicerad i Sonic #52 - 26 april 2010

Armand är mästarnas mästare

Den bästa vinnarintervjun läser du här. (Klicka på bilden)
Publicerad i Kvällsposten 31 mars

Triangeln uncovered

Publicerad i Kvällsposten 26 mars 2010

Första gången löp

Om denna fantastiska nya migränmedicin. Skratta på – miljoner människor lider!
Publicerad i Kvällsposten/Expressen 23 mars 2010

Andra typer av hundar

Inte så mycket Snoop – men väl rondellhundar och kamphundar. Äntligen har de webbat två av mina artiklar på Expressen/Kvällsposten. Het debatt följer. Klicka på skärmdumparna för att läsa.

Publicerat Kvällsposten/Expressen 19 mars 2010

Lagom upphetsande comeback?

Eller vad säger ni om denna första singel från Reflection Eternal?
Talib spelade denna nya låt på Mejeriet i februari. Här är singeln »In This World« med Hi-Tek på Mpc i bakgrunden. Självklart var Kweli tvungen att använda propsen från Jay-Z. Påminner mig om vad han sa när han först fick höra Jiggas ord: »Jag visste inte ens att han visste vem jag var«

Mer än klotter

Läs andra delen i min artikelserie om det offentliga rummet. Vilken plats har och tar gatukonst och graffiti? Kolbjörn Guwallius intervjuas. Han släppte nyligen boken »Sätta färg på staden«, läs mer om den här.


Kolbjörn Guwallius/DM



Publicerat i Malmö Fria Tidning/Landet Runt 6 mars 2010

Ett album räcker inte läng(r)e

Snoop släppte sin tionde skiva »Malice N Wonderland« i december. Nu gör han en re-issue som kommer till helgen. Sju nya låtar. OCH en film. »More Malice« heter den och trailern bådar gott:

R.I.P B.I.G Pt II

Först gjorde de en ny mix av »Flava In Ya Ear«. Nu kommer en till: »One More Chance«. Fantastiskt fint – man skulle kanske bli VJ.

Vem tar plats i staden?

Min artikelserie om det offentliga rummet går nu i Malmö Fria Tidning. Först: en intervju med professor Tomas Wikström om våra gemensamma utrymmen och vem som har rätt att sätta spår där. Läs den nedan. Två avsnitt till följer.

Tomas Wikström/DM Tomas Wikström2/DM

Publicerat i Malmö Fria Tidning/Landet Runt 27 februari 2010

NYC-kärlek gånger 35 000

Kolla denna underbart vackra, pilliga, ambitiösa skildringen av världens huvudstad. 35 000 stillbilder made this – eller egentligen Sam O'Hare.

R.I.P B.I.G

Hur skulle hiphop vara om B.I.G fortfarande levde?

En sån fråga kallas kontrafaktisk av historikerna. Det att undersöka vad som hade hänt om inte...
Jo, J.Period är historiker på sitt sätt. Varje 9 mars sedan 2007 har han lagt Biggie-rap på beats som kom till efter hans bortgång.

I år har J.Period slagit ihop sitt projekt med Ralph McDaniels. Vem då?
Radiovärd på Hot 97.
Grundare av Video Music Box - tidigt musikvideoprogam för en urban publik.
"a hip-hop culture pioneer, entrepreneur, and visionary" enligt Wikipedia. Bara en sån sak.

Tillsammans har de gjort en remix på klassikern Flava in ya ear. Plus video. 1.40 kort.

2x du kanske inte gillar den nu men du kommer höra den så många gånger att du lär dig gilla den

St John's Dance - The Plot (m Adam Tensta, Eboi och Dida plus STOR på hooken)


DJ Khaled - All I Do Is Win ft T-Pain, Ludacris, Rick Ross & Snoop Dogg

Snygg parkour

Hippare Hoppare

Jag vet att alla inte kollar på Melodifestivalen. Men missa inte Dogges collab med Andra Generationen - ett balkanband. Tillsammans gör de Hippare Hoppare och spelar "balkanreggaeton". Haha.

Yes it is, it's a magic number

Posdnuos aka Mercenary aka Plug One akaPlug Wonder Why

Trugoy the Dove aka Plug Two
De La Soul, Vega, Köpenhamn, 9 december 2009

Första rysningen kommer innan trion är komplett på scen. Väntan har varit lång och intresset måttligt för de två akter som skulle värmt upp oss: MED och Guilty Simpsons. De är duktiga men de är inte De La Soul.

Trion är här för att de firar 20 år sedan debuten »Three Feet High &Rising«. En milstolpe till skiva och gruppens främsta framgång. Och så var det den där rysningen. Framkallad bara av att få vara delaktig i att kalla fram dem med »De La, De La, De La«.

Med sig har de tiomannabandet RhytmRoots All Stars. Det innebär blås och percussion och allt annat man behöver för att få vilken hiphop som helst att lämpa sig bättre för konsert. Ryktet sa att de skulle spela »Three Feet High &Rising« från början till slut. Istället inleder de med en cover av The Clashs »This Is Radio Clash«.

Låtarna avlöser varandra utan mellansnack i början. Vi dansar och skriker precis det vi ska skrika. Någon längst fram viftar med ett LP-ex av »Stakes Is High« och får höra den. Det känns rentav förlösande att semästerbeatet komma till liv live.Så känns det hela tiden. Kanske framförallt under »All Good« som är så fulländad den kan bli utan Chaka Khan närvarande.

För 20 år sedan, när ljuset såg De La Soul, kallade Arsenio Hall dem för »Hip Hop Hippies«. Det slår mig att de fortfarande känns som det. Av den enkla anledningen att de sprider glädje till alla som ser dem. 39, 40 och 41 år gamla springer de runt på Vegas scen, svettas kopiösa mängder och ger. De har så kul att man som åskådare inte kan motstå att smittas. Tre är ett magiskt nummer.

DANINA MAHMUTOVIC FOTO: HW

Recension publicerad i Sonic #51 - 12 februari 2010

Jag tar ner fötterna från bordet och hoppar ur soffan ändå fan

För jag skrev i min recension av Näääk Vem? just detta om just denna låten. Att det inte fanns ngt som fick mig att göra all of the above. Och jag hade fel för kanske ett par veckor senare blastade jag Namnet va Nääkish på en förfest och var glad och så har jag hårdbevakat släppet av den här videon. Och nu är den här! Samtidigt meddelas att Näääk blir förband åt Talib Kweli på Mejeriet på söndag. Ses där, jag är med block.

Missa inte: historien bakom hitsen

SVT sänder just nu en serie i sex delar: Hitlåtens historia heter den. Underbart grepp att ta tre minuter och dra ut till en historia på 30 minuter. I seriens andra del dissikeras Jay-Z:s Hard Knock Life (Ghetto Anthem). Ett fantastiskt avsnitt som undersöker samplingen (från musikalen Annie, ni vet), produktionen (beatet gjort av 45 King), hur det hamnade i Jiggas händer, inspelningen av låten, och så avtrycket den lämnade. Hova är såklart med. Missa inte denna fina bit av populärhistoria. Kan bara ses på SVT Play fram till 1 mars.
Och big up till producenten Kristin Henriksson som gjort ett sjukt intressant program.

Att pumpa i helgen

Eller kanske en trist tisdag? Övertung "comeback" av Ms Dynamite.

"What do you call alternative medicine that's been proved to work?"

Australiensk mångsysslare tar fasta på vetenskapen. Tim Minchin heter han och han är trött på att alternativmedicin har minsta legitimitet, på spådamer och allt annat som inte är rationellt. Jag kan nog inte hålla med om denna vetenskap-ism men fan vilken snygg trailer han gjort. Längre film kommer under året.

Äntligen video

Förstå att de är smutsiga för mig

Jag föll för den sent men jag föll för den hårt. Det finns vissa låtar som bara talar till en - får en att känna sig hemma eller komma ihåg ett gammalt hemma. Refrängen för mig tillbaka till tiden på Araby. Den får mig att inse vilka platser i ens liv som har format en. Byggt upp en. Rustat en.
Jag blev gussen på bussen igen när jag lyssnade på Lilla Shorty. Sju gånger säkert i sätet på linje sju.

Se De La Soul

2009 års bästa konsert var ändå The 3 Ft High & Still Rising Tour. Alltså, stoppet De La Soul gjorde i Köpenhamn för att fira 20 år sen debuten. Jag recenserar konserten i Sonic #51 som kommer 12 februari men inte ens jag kan förklara det lika bra som en video.

Om man klickar HÄR kan man se hela deras konsert från Paris. Det är samma turné och även om konserten i Köpenhamn såklart skiljde sig, kan jag känna igen känslan.

Bomba det

»I was, after the fashion of humanity, in love in my name, and, as young educated people commonly do, I wrote it everywhere« Goethe, Poetry & Truth (1811)

Så inleds dokumentärfilmen »Bomb It« om graffitimålare och gatukonstnärer världen över.

Det roliga är att oavsett land så diskuteras samma saker. Det offentliga rummet. Vem som äger det. Vad som får synas. Vad som inte får synas. Argument slungas fram och tillbaka liksom målningar tvättas bort från väggar, väggar blir målade igen och igen och...

De många intervjupersonerna i »Bomb It« snackar om samma saker som jag hör folk i Sverige snacka om, exempelvis: »The Broken Window Theory«. Den har såklart kopplingar till Stockholms nolltolerans-policy.

Teorin är egentligen en bok från 1996 och heter Fixing Broken Windows: Restoring Order and Reducing Crime in Our Communities.
Kontentan: ett krossat fönster som förblir krossat leder till att fler fönster krossas. Graffiti som inte tvättas bort leder till mer graffiti. Och så växer brottsligheten i samma takt som samhället förfaller.

Lösningen? Att ta hand om de här småbrotten, medan de är små. Gör man så kommer 1) det avskräcka från just småbrott och »antisocial beteende« och 2) större brott förebyggas.
Jo, teorin sjösattes i New York och tog uttryck i nolltolerans mot att planka på tunnelbanan, dricka alkohol utomhus.
Polisen skulle agera mot denna typ av småförseelser bestämde borgmästare Guiliani. Det sägs att »brottsligheten minskade« i New York efteråt men det har starkt ifrågasatts. Såväl minskningen i sig som vad orsakerna bakom minskningen skulle vara.

Kolla på trailern och när du blivit hooked så kan du se HELA filmen GRATIS här. Det är värt det.