Konsumtion

Dina örhängen, ditt halsband och dina jeans. Det gör dig pop. En snabb analys av en kille jag aldrig förut träffat och den träffar ganska fel. Han är snabb att döma och jag dömer honom inte för det. Klart det är kul att få veta hur man uppfattas. Vi skrattar som man ska göra när man gått igenom isen och kallpratar. Han återkommer i ämnet: Nej, men vad lyssnar du på då?

Jag tänker inte gnälla om att kategorisering är fel eller att fördomar är hemska. Jag gör det också, jag har dem också och jag delar ut domar av alla de slag. Dag in, dag ut. Det som slog mig var inte killens ihärdiga analyser eller förutsägelser utan hur stor vikt han faktiskt fäste vid allt materiellt. Min jacka, mina skor. Allting skulle säga något om mig som person. Och det kanske det gör. Jag är inte främmande för tanken att våra attribut är en förlängning av våra personligheter. Men var tar attributen slut och var börjar personligheten?

Gränsen mellan vad vi är och vad vi bär tycks alltmer ha suddats ut. I en tid då enkäterna mer handlar om var vi handlar och inte så mycket vad vi tycker, blandas lätt personen ihop med konsumtionen. Vilken tidning man läser, vad man har i sin mp3-spelare, vilka jeans man har, vilken blogg som är bäst, vem som är den bästa regissören. Vi älskar listor och namedropping lika mycket som vi älskar att hata dem. Kärleken går i trender men vid slutet av året kan vi ändå inte leva utan dem.

När ens val av varumärken eller kultur blir en lika naturlig del av en människa som dess egenskaper, är det ganska svårt att låta bli att produktplacera. Att helt enkelt droppa namnet säger något om hur man är. Vad man konsumerar berättar tydligen ens historia genvägen. Smidigt, men samtidigt tragiskt. Helt enkelt för att vi cyniskt sett överlåter åt någon annan att definiera oss.

Medan jag skrivit den här texten har jag gått tillbaka och raderat tre stycken namn. Jag reflekterade inte ens när fingrarna valsade över tangentbordet. Det var inte märken jag skrev, det var vanliga ord som inte har några riktiga adekvata synonymer. Hur läskigt är det inte att marknaden har nästlat in sig så pass i våra medvetanden att registered trademark har konkurrerat ut ordboken? Hur sorgligt är det inte att den här krönikan hade varit så mycket mer on-point, detaljerad, konkret om jag hade låtit refererandet dansa fritt?

Förhållandet mellan mig och min konsumtion är inte ömsesidig. Min konsumtion är delvis jag, men inte tvärtom. Det blir dock allt svårare att ta ut skilsmässa. När marknadsföringen blir mer och mer aggressiv är det inte lätt att skilja på vem som är den aktiva och vem som är den passiva parten. Ändå är det viktigt att inte låta sig förminskas till sina preferenser. Förhoppningsvis är vi mer än så. Jag tror det.

(Krönika publicerad i Smålandsposten, Ung, 2 dec 2006)