Tiden är mogen

Dags för alla årsbästalistor. Hatkärlek, precis som jag skrev i min förra krönika. Våndades rätt mycket i torsdags och har ännu inte fått respons av min redaktör. Redaktionen - flera frilansare - ska i år sammangfoga en gemensam lista. Jag förväntar mig ingen hiphop. Och min egenkomponerade postar jag först när grejen publicerats i papperstidningen. Sådan är etiken.

Hursomhelst, jag har inte läst några listor ännu, förutom Nöjesguiden som bara listade Justin, T.I och Ison & Fille som hiphop. Strage praisar The Game, The Knife och Spank Rock. Jag väntar på Musikbyråns och att få lägga vantarna på Sonics. De är ju på något sätt tungviktare.

Men jag vill i alla fall konstatera att det har släppts för många skivor för att man ska ha haft en chans att verkligen fördjupa sig och kära ner sig. Min lista är en uppvisning av affektion, inte så mycket kärlek som jag skulle vilja. För min bästa skiva i år r nämligen från 1996.