"Free entry for ladies with cleavage or hotpants"

Tur att det är skillnad att gå på reggaefest i Malmö och att gå på reggaefest i New York. Fick flyer till releasefesten för samlingen "Ragga ragga ragga", där bl. a Tony Matterhorn ska spela. Inte på hemmplan. RVSP nu, nu, nu och så erbjudande om du vill fira din födelsedag där. Du får gå på en röd matta! "We don't promise you the world. We give it to you!" Längst ner kommer så klart 'the dresscode':

There is STRICT DRESSCODE
Sexy & Chic Only.
Button up/ Collared Shirts Mandatory for Gents
No Hats or Boots of Any Kind.
No overly baggy jeans or unfashionable footwear
Heels Mandatory for Ladies
** No exceptions **

Shit. Shit. Det är inget bröllop eller någon annan högtidlig tillställning vi snackar om. Men du måste ha skjorta som snubbe och klackar som brud. Vem vill gå dit? Det här med dresscodes är ett skumt fenomen som vi för det mesta slipper i Sverige. Kanske inte på alla ståliga nattklubbar, som för övrigt också använder face-screening. Men en vanlig utekväll brukar funka med vad jag än vill ha på mig. Det ska det göra.

Jag var i London för första gången 2004. En kvällspromenad och händerna blev fulla av flyers. Inkastare stod på gatan och bara "kom då tjejer..." En lapp löd: "Free entry for ladies with cleavage or hotpants". Vi letade i kanske två timmar efter en hiphopklubb och när vi väl hittade den, stoppades vi av vakterna. Inte för att vi var 17 utan för att jag hade fucking sneakers på mig.

Hur som haver är det ingen hemlighet att dancehallvärlden är väldigt sexualiserad. Men ändå. Slappna av lite kanske? I den svenska översättningen, till våra förhållanden, är det så slappt som en källarlokal som lämpar sig väldigt bra för fest. Ett clash mellan DengDeng Hi Fi och Rootsteppaz Soundsystem.

Istället för dresscode: "All tribes welcome".