Reppens kris

För första gången kändes det som hela Sverige hade pepp för landslaget. Inklusive jag själv. Vet inte varför men det bara kändes som det kunde gå bra. 2-1-målet som Spanien gjorde var bara fan också.

Men Ryssland spelade verkligen ut svenskarna. Och Sverige spelade verkligen som EM:s äldsta lag. Tack och adjö, den här gången också. Kan inte säga att besvikelsen är så stor, Sverige hade ändå fått whop-ass av Holland.

Själv höll jag på att flippa eftersom vi satt på ett jävla alkishak där speciellt en lodis var störigoch skulle lyssna på Elton John samtidigt som matchen var på.
- Ingen vill titta på den där skiten, sa han.
- Varför visas det på storbildskärm då? undrade jag.
- Öh, vad säger du....

Ville egentligen bara slänga mitt ölglas i golvet och välta bordet, skrika fula grejer och tåga ut därifrån, men då var matchen bara i 12e minuten.

FRA däremot, där har vi alla anledning att vara besvikna. Själv känner jag mig mest uppgiven. Kan det verkligen vara så att en majoritet av svenska folket är för? Knappast va. Alla borgerliga väljare, fyfan vad ni måste vara lacka på den representation ni får.

Det sjukaste är ju hela den mediala tystnaden kring lagförslaget. Jag själv läste inte om det på någon stor tidning, utan genom en Facebook-grupp. Hur kan man misslyckas med att uppmärksamma något så viktigt, som faktiskt berör de flesta? Att vakna och skriva om det en vecka innan det ska röstas om, duger inte.

Mörk dag men nu är iaf flygbiljetterna till Prag och Amsterdam bokade. Snälla augusti, kom till mig.