2 2's

(hiphop)
50 cent
Curtis
2 av 5


Det fanns en tid när Curtis Jackson var en snubbe med mycket otur och faktiskt, en del saker på hjärtat. Sen kom berömmelsen. Och med den ett nytt liv, ett liv så fett att det bokstavligen slukade upp mannen. Numera är 50 cent en nidbild av hiphop och har snarare blivit 00-talets LL Cool J. Han rappar inte speciellt bra, vad som hände med den förmågan är det inte många som vet. På så sätt är inte det tredje, självbetitlade albumet värre än sin föregångare. Det känns dock som en upprepning för nog är det samma ämnen som stöts: mycket vapen, en del crack, egocentrism och sex. Med andra ord: vad är nytt? Det är egentligen bara två beats (Straight to the bank och I get money) som förtjänar ens öra. Men det spelar ingen roll för den här skivan kommer hitta dig ändå.
(G-Unit/Aftermath)


(hiphop)
Kanye West
Graduation
2 av 5

Det är lätt att bli stor när man gör sig själv stor. Kanyes ego är nästan lika känt som hans musik, det senare är dock inte lika dåligt. Efter mäktiga Jesus Walks är det dock svårt att leverera något lika slagkraftigt. Det märktes på Late Registration och det märks på den här tredje skivan. Det finns liksom ingenting att haka sig fast vid på samma sätt. Graduation har ett par pärlor rent musikmässigt, speciellt Drunk and hot girls med Mos Def. Kanyes fingerkänsla för instrument och samplingar är det inte fel på. Han lyckas faktiskt förnya sig själv och skapa intressanta ljudbilder med både stråkar och sina trummor. Synd bara att det går förlorat när han öppnar munnen för att rappa. Det har egentligen varit hans problem hela tiden, och trots att han blivit bättre, håller det fortfarande inte måttet för att kontrollera en mick. Speciellt inte när det medryckande saknas.
(Roc-a-fella)




Recensioner publicerade på Smålandspostens nöjessidor, 2007-09-15