Söndag fast lördag

Fan vi kom på en skitbra grej igår. Det är bättre att festa på fredagar - då känns lördagen som söndag och sen har man helt plöstligt en extra dag att slappa alternativt göra söndagssaker på. Så gjorde vi den här helgen. Igår ägnade vi typ hela jävla dagen åt tv-tittande och med Hennings underbara Xbox, fanns liksom allting man kunde önska sig. Framförallt blev det en hel del av serien Masters of Horror. Här följer subjektivt tyckande om var och en av de avsnitt vi såg, mest för att jag vill leka med bilder och sånt på bloggen idag (och inte läsa boken jag ska ha seminarium på).

Incident On and Off a Mountain road


Regisserad av Don Coscarelli. En skitsnygg tjej kör ensam på en jäligt öde väg och BAM!, hon krockar eller så. Mobilen funkar så klart inte och hon jagas av ett monster som vill borra ut ögonen på henne och korsfästa henne. Dock är den retrospektiva historien den intresssanta. I den dejtar Ellen, som hon heter, blivande maken Bruce - som är övertygad om någon sorts stundande apokalyps. Deras relation går ganska mycket upp och ner och historien får en skön twist. Hittills det bästa bidraget till serien. Snyggaste sexscenen därtill men fantastiskt ljus.

Dreams in the Witch-House


Regisserad av Stuart Gordon. Walter är fysikstudent och behöver lugn och ro. Han flyttar ut till ett ruckel för detta. Men huset är kontrollerat av en 300 år gammal kvinna. Det handlar mycket om paralllella universum och det är ju soft men en så tung sak som strängteori och det Walter sysslar med, blir bara fånigt när det är massa lila ljus och sånt inblandat. Därtill är råttan bara skrattretande och så faller historien lite på det. Men ska den rangordnas så hamnar den ändå tvåa.

Dance of the Dead


Regisserad av Tobe Hooper. Inleds lovande med idylliskt barnkalas som vänds upp och ner i och med "The Blitz" eller liknanade där många dör och födelsedagsmamman räddar sina barn men offrar två andra. Sen direkt över till något sorts framtidsscenario post tredje världskriget. Tråkigt där. Historien fortsätter med mamman men framförallt hennes tonårsdotter som hon stängt in, "för att skydda henne". Det blir mycket hård musik, lack, läder, barbröstade tjejer och futuristiska droger och ganska lite handling.


Jenifer

Regisserad av Dario Argento. Polis ser en man som ska kötta hjälplös tjej. Polis skjuter, tar hand om tjejen. Hon är missbildad i asniktet men har en killer body, placeras på mentalsjukhus. Polis gillar det inte om tar hem henne till sig. Hans sambo drar. Jenifer, som flickan heter, äter upp saker och han blir arg men hon sätter på honom och allting blir okej. Tråkig och förutsägbar story med mer sex än skräck. Men sminket var väl ganska bra.

Chocolate


Regisserad av Mike Garris. Nyskild man med ätstörningar börjar se syner. Han tas upp i en kvinnas liv - ser, luktar, känner & upplever hennes perceptioner, samtidigt som hon. Han vet inte om hon existerar först men letar sedan upp henne och de bråkar. Sjukt bra idé utan inslag av massa krimskrams men faller tyvärr på grund av formatet. Vändpunkten kommer alldeles för sent även om historien berättas retrospektivt.

Och även om det bara var ett avsnitt egentligen som var bra, så ger jag inte upp hoppet. Nej, det finns trots allt åtta avsnitt kvar och jag har lite förhoppningar om en kommande.