Razzia och 5 juni

Fan, det börjar bli tröttsamt att blogga om razzior mot fildelare och polisanmälningar hit. Tre personer med "kopplingar till The Pirate Bay" har tagits in för förhör. 50 snutar slog till mot servrarna och tog dem i beslag. 50 poliser alltså. Samtidigt händer det massa skit runt om i hela Sverige hela tiden. 50 poliser slår till mot datorer som de ändå inte kan sätta dit för något. Antipiratbyrån kan det här med lobbying.

Fick en kommentar om Wiley-grejen och sanningen är att han spelar på Buddha Lounge i Malmö 5 juni och inget annat. Vem ska vara där? Yessssss.

Nezavisnost ge oss!

Get out of my house!

Andreas hookade med fetaste The Streets-remixen.

Hooooot

Mhm, så det är typ sommar i Växjö.

Petter i fredags och jag skrev recensionen. Kommer imorgon så vi får väl se... Kanske lite för sågigt men sanningen är en såg. Lördag var premiär för grillsäsongen och idag för skoskaven. Vad gör man inte för solen?

Dagens tips, såhär när det är hela tre dagar kvar att checka... Anna Ternheim och Max Peezay hälsar på Musikjournalen. Max spelar ett medley, inte mkt nytt men bra som vanligt. Roligaste är Ternheims och Peezays duett. De har gjort en grimemix av hennes poplåt. Riktigt nice.

P3 gör kanske Sveriges bästa musikjournalistik. Fett intressant när retorikexperten Göran Hägg får göra textanalys av Tukholma. (okej det är inget nytt men alltid lika kul att blanda "högt med lågt" Hägg kallar det för Homeros-liknande och det är ju intressant för min litteraturlärare snackar alltid om att rap är som hexameter.

När jag åkte tåg från Stockholm till Västerås förra helgen fick jag rysningar i hela kroppen när jag lyssnade på Discokommittén. Fan, det är eufori. Det var längesen musik gjorde mig så lycklig.

Can I get a...

Hell yeah we can. Album sampler.

Eskiii boy

Uhuh, det är fan sant. "The Godfather of Grime" som RWD kallar honom, släpper ny skit. Andra albumet heter 2nd Phaze. Tydligen är det så pass mkt gäster så man kan undra om det inte är ett mixtape. Eski boy himself hävdar dock att det är en uppföljare till Treddin' on thin ice. En skiva som för övrigt var sämre än om man skulle samla massa sjuka Wiley-mp3or och clashes.

Smakprov finns på hans myspace. Såhär spontant är Eski Boy och U ain't real fin skit. Samtidigt är det ganska mkt recycling från gamla grejer.

Såg också att Vice bjöd på en mp3:a plus en clash, jävligt nice att checka in. Videoklippets kvalité är inget att hänga i granen men det är kul att se hur Wiley fullständigt manglar Lethal B. Why even try?

Ryktet säger också att W och Roll Deep spelar på Buddha i Malmö 26 maj.

Hufvud

Fredag imorgon och det betyder Stockholm för min del. Jag har varit där typ aldrig så det ska bli riktigt kul att shoppa. Vi flyger upp också vilket är extra skönt.
Är precis klar med min hermeneutiska analys av Cecilia Davidssons novell Vänta på vind. Det är lite tyngre litteratur än Danielle Steel alltså... Jag säger inte att novellen var bra, den var bara inte så enkel.

Annars har jag skrivit outfitslistor och lyckats med konstverket att packa lite. Är speciellt nöjd med en (antagligen lördag kväll). Mina nya kicks ingår naturligtvis.

Så, nu är det bara lite packning, lite projektarbete, lite jobblogg och en hel del filosofihemtenta kvar att göra. När tar det slut?

Avslutar med den lite sjuka nyheten att Chuck D ska bli mobiloperatör. Tanken är att han ska leverera musik och musikvideos till mobilerna och erbjuda såväl ringsingaler som hela låtar. Vad säger man? Entrepenörskapet har inga gränser. När jag var hos Björn i februari konstaterade han att han fått ett tydligt tecken på att musikbranschen är åt helvete. De hade ett nytt pris på Grammisgalan. Nämligen "Årets ringsignal". Det här är andra tecknet, min vän. Eller kanske smäller Chuck D Mobile hur högt som helst...

Roliga saker om mitt namn

1. Det finns enligt SCB två stycken i Sverige som har Danina som tilltalsnamn. Ngra har det som andranamn. När jag researchade lite fann jag att en av dessa är en tjej i Växjö.... Sick?
2. Det finns flera hästar som heter Danina. Sådana som tävlar i trav alltså.
3. Det finns en belgisk restaurang som heter Danina.
4. Om man har ett spanskt n, med såndär grejer över första N:et i Danina, betyder det "den ondskefulla" eller "den som tycker om att skada". På spanska alltså.
5. Fetaste av allt: 2002 kom ytterliggare en av Danielle Steels romaner ut. Granny Dan hette denna och handlar om ryska ballerinan som tvingas välja mellan kärleken och baletten. Gissa vad hon heter? Precis. Jag tror jag måste köpa den.

Thank you, Google.

Sunday, sunny Sunday

Jag har aldrig fattat det allmäna hatet mot söndagar. Det ÄR veckans bästa dag, så är det bara.
Trots det är det här en ganska tråkig dag, jag har bara tvättat och spanat in ett och samma par skor typ tusen gånger. Ska man eller ska man inte beställa över nätet? Jag som inte brukar köpa adidaskicks är lite osäker men gurun säger go så....

Looptroop-konserten: vad säger man? Kärlek rakt av. Ganska improviserat och jäkligt soft. Publiken var off the hook och för en gångs skull slapp man skämmas. Detvar kul att spela skivor av flera anledningar: 1) folk typ dansade. 2) ett gig leder till ett annat... 3) jag fick en enda önskning och det var inte pop, rock, Shakira eller Fronda utan Gnarls Barkley.
Hade fått skivan bara för ngn dag sedan och hade inte den med mig, tyvärr.
Torsdagsnatten blev hursomhelst lång och dagen efter sådär semi-deppig av bakfylla och vetskapen att gårdagen är ett minne blott. Otroligt förbannad att jag glömde kameran.

Nu är det dags att pumpa ut ytterliggare en krönika och recensera Daniel Månssons fotobok om skate-kulturen. Ge mig lite ämnen. Fildelning? Buggning-Storebror? Segregation? Jag tror det blir det sistnämnda.

Max, Max, Max Peezay!

I decmeber 2005 släppte han Discokommittén. Och nu gör jag ngt som jag inte brukar göra: Här är min recension av skivan, publicerad i Smålandsposten typ 21 januari.

(hiphop/grime)
Max Peezay
Discokommittén
3 av 5

Hans alias är en ordlek på tv-spelsprofilen Max Payne. Hans musik en svensk version av den hypade brittiska stilen som mest kallas för grime. Tänk takter uppemot 140 beats per minut, hårda trummor och elektroniska fastetsande slingor. Rappen går lika snabbt som beatet och leker inte sällan med en och samma ändelse eller rentav ett och samma ord. Max Peezay rappar på svenska och om så vitt skilda ämnen som paradoxer i den kristna monoteismen som svensk kollektivtrafik. Flowet är tight och missar aldrig en rim rent tekniskt även om vissa rader kan kännas mer eller mindre nödvändiga. Att det har gått lång tid mellan att låtarna har gjorts ser man inte minst på producentens Juusos utveckling. Låten Oavsett släpptes för flera månader sedan som gratis mp3:a på nätet och talade sitt tydliga språk att grime inte var Juusos hemvist. Från det har nivån till exempelvis Lemmeltåget höjts avsevärt. Den dvd som medföljer är ett stort plus. Avsaknaden av den råa brittiska accenten känns ovan och men också ny och välkommen i ett halvdött hiphopsverige. (Devrim/V2)


Så igår spelade han på Deluxe i Växjö och hade med sig två sidekicks (Fattarus Mackan och en snubbe jag tror kallas Nimo) plus brittiska gäster från Ruff Sqwad. Det var så jävla hett, jag sitter och lyssnar på skivan nu. Gee Riddim, Kvasifilosof, Lemmeltåget (speciellt vid 02.57), Emergency. Fan vad lycklig man blir... Det tar väl lite tid innan allt sätter sig men ändock. Jag ångrar lite att jag gav upp min frenesi kring grime-scenen... Det blev helt enkelt lite för mycket.
Men ärligt, köp skivan. Videos till de släppta singlarna finns här.

April april

Iom att det är årets fjärde månad trotsar jag fan allting och lägger av mig vinterjackan. Var i Malmö 22 timmar lördag-söndag. Åkte ner direkt efter att ha 1. sovit fem timmar fre-lör 2. skrivit högskoleprov i typ 6 timmar och 3. ätit en pastasallad på hela dagen.
Resultatet kunde inte bli annat än katastrof. Det började egentligen bra med baaaara ett glas vin för att sluta i tömt konto och att jag står på scen och shakar ass med Uffie.
Jag som alltid spyr galla på alla brudar som går upp på scen. Se vad alkohol gör med mina principer!

Så, nu ganska redig (men fett trött) sitter jag på jobbet. Fick i förra veckan veta att det är här jag ska vikariera i sommar (stort!). Min recension av Bankys bok har dragit ut en och en halv timme på tiden. Tyckte att jag kunde blogga istället. Nu väntar egentligen en kort intervjua med Max Peezay som spelar på Deluxe i Växjö tisdag. Ska bli kul att se igen. Lilla spelningen på Roskilde 2005 var inte mkt att hänga i granen. Hoppas på Lemmeltåget, som fortfarande är den bästa låten på skivan.

Annars snurrar Bubba Sparxx senaste i spelaren och det låter tråkigt. Enstaka låt är soft men jag saknar fan Timbaland. Han har bara proddat en låt och det låter som Jiggas Dirt off your shoulder. That man på Bubbas nya låter som Gangstas Paradise tycker pop-Tuva och haha, visst är det så. Denna jävla återanvänding.

Så lite stil att avsluta med. Som den Nike-fantast jag är, trodde jag aldrig att Adidas skulle vara såj ävla mkt bättre på sneakers. Någonsin. Men så är det nu och nya kollektionen Adicolor. Enda i tjejstorlekar är såklart rosa men vafan spelar det för roll när de är assnygga. Fafi har designat och jag ska ha. 21 april blir detta.

Fan, jag är ett namedroppande pretto va? Mm, jag misstänkte det.

Lazee

Okej, var börjar man historien. I ngt nummer av Pause tipsade en Malmö-dj om Lazees Squad Up, kallade den för lokal banger. Och nu har det börjat surra lite kring Lazee som har egna bolaget Skrilla Music. Faktum är att han i flera månader spelats på P3 Lab och Dans.
Med brittisk påbrå är han såklart influerad av grime. Mörka beats och tunga trummor. Flowet är i världsklass.
Jag vågar nog säga att Max P är lite hotad på tronen.
Tre låtar kan man ladda på bolagets hemsida. (Squad Up, They Don't Know och Pounds to Kronor)

Andra snippets: Watchu Lookin' At (Garage flip)
Sunny Introduction (Unofficial Remix)
Summertime/All Night Long Medley

Hårkatastrof

Om man ska sammanfatta de senaste två dagarna:

• Hårmakeover med redaktionen
• Katastrof 1: Mitt hår (ganska fint) blev chokladbrunt (fint) med blonda slingor (helt okej) och två nyanser av röda slingor, som bägge drar åt mörkrosa (groteskt)
• Panik. Jag vill göra om.
• Andra omgörningen resulterar i Katastrof 2: jag får inte göra vad jag vill för att det tar för lång tid (det de sedan valde att göra tog nästan fem timmar) och kräver för mkt material (vilka snåla jävlar!) så då ville de antingen färga mig svart eller violett. Jag hatar bägge men jag hatar rosa mer. Jag går med på ngn sorts blandning.
• 10-15 har jag suttit i en frisörstol. För detta fick jag 1. Svart hår som reflekteras lila 2. Skitmkt lockar. 3. Hemsk frisyr så jag får kommentarerna att jag ser ut som en mörk Marilyn Monroe, 60-tals-pingla och själv tycker jag mest att det ser ut som Betty i The Flintstones. 4. En sminkning som är ganska schysst 5. Denna hemsk bild i tidningen.
• Lärdom vi lärt oss: Låt ingen ngnsin röra ditt hår. Låt ingen ta kort på dig i hemska frisyrer. Låt inte dessa bilder publiceras i tidningen.
• Nu får jag gå runt med den här skiten i flera veckor innan jag kan färga tillbaka till min vanliga bruna färg.

Prettohelg

Och så kom fredagen som jag så länge väntat på. Ganska bra, får man väl sammanfatta kvällen för er som har en susning om vad jag dillar om.

Lördagen bjöd på blandad konfekt; bland annat körde jag bil och tjafsade med farsan om huruvida jag hade lagt i treans växel eller ej. Jag klarade fas B på övningstesterna i teori. Vi hade gäster från Eksjö och diskuterade folkomröstningen 21 maj. Alltså den där montenegrinerna (och kanske serber också av ngn dum jävla anledning) ska rösta om landets självständighet. Ryktet säger att det ska betalas för exil-montenegrinerna att åka ner och rösta. Vore hur jävla fett som helst. Otroligt soft att ha två medborgarskap.

Sen nåddes vi av nyheten att Milosevic dött. Jag visste inte först riktigt hur jag skulle ställa mig till det. Efter flera diskussioner kom vi så fram till att det var synd, men inte för att han förtjänar att leva utan för att han aldrig fick ngn dom. Sen är jag helt övertygad om att han har planerat sin egen död - att rättegången drog ut flera år på tiden är ju i princip för att han inte ville sitta av ngt straff. Han malde på om att Haag-tribunalen är olaglig och det ena med det tredje och rättsväsendet bara lät honom hållas. Nu ska hela bortgången göras mystisk med snack om förgiftning. Yeah yeah... Allah ce ti najbolju kaznu dati.

Lördag betydde att jag stod kluven framför garderoben och försökte hitta ngt passande. På agendan stod ju releasefest för ett litet indiemärka. Jag grävde fan fram mina tajtaste jeans som jag fick igen med säkerhetsnål (!) och sen en enorm vit t-shirt (fynd på H&M's graviditetsavdelning, otroligt egensinnigt va) och skärp. Såg ut som en nerdrogad, trashig popbrud och gillade det...

Pretto blev det för vi fick champagne och sushi. Otroligt soft och rätt i tiden. Monkeybutler, som märket hette hade premiär för sin 7-plaggskollektion. Artikel om Mattias Jacobsson som har Monkeybutler i Smp 24 mars typ.

Hamnade sedan på en förfest med mestadels koreaner. Soft kan man ju tycka, men de spelade väldigt mkt asiatisk pop. Allt var såklart ripoffs på västerländska låtar men så är det ju typ alltid. Roligaste var att Martin hatade mig och Chris som noddade med huvudet och lite till. Han tyckte vi var ironiska och taskiga. Sånt måste man älska.

8 mars igen

Internationella kvinnodagen och samma jävla gnäll om behövs/behövs inte. Jag orkar faktiskt inte lyssna på den diskussionen eller läsa trötta argument som "Ja, männen har ju ingen dag, varför ska kvinnorna ha det?" och kontringen "364 dagar är mansdagar, en dag kan väl vara en kvinnodag". Varför kan vi bara inte låta det vara som det är?
I balkanska kulturer firas 8 mars rätt rejält. Männen uppvaktar kvinnorna. Jag undrar faktiskt hur den svenska feministiska rörelsen skulle ställa sig till det. Pappa missade iaf att uppvakta hushållets kvinnor och försvarade sig med att vi bodde i Sverige och att man i Sverige traditionellt inte firar 8 mars. Jag svarade med att vi skulle bevara våra traditioner. Då skrattade bägge föräldrar och diskussionen var slut. Det är inte alltid det funkar att välja när man vill vara assimilerad och när man inte vill det.

Ett urval av dagens msn-konversationer:
1. Petter ska vara med i P3 Morgonpasset och snackar om kläder och stil. Han gillar inte sina svar och menar att han borde varit mer medietränad eftersom han till vardags är journalist. (Den 4e maj börjar han dessutom på Aftonbladet, kom ihåg var ni läste det först).
2. Matilda upprörs av att Mick Jagger, 62 har skaffat en 18-årig flickvän.
3. Kotte tycker att inte vilja ha sex med ngn direkt är, och jag citerar: "?????????????????"
4. Johanna tycker att Sabina från Växjö i nya Top Model är jättevacker.

Vardagsskitsnack när det är som bäst.
Cunninlynguists och Kano till Hultsfred. Jag är fortf. inte övertygad.
Tonedeff - Gathered finast idag.
Dock har dagen mest handlat om att berätta eller inte berätta. Självrannsakan och röda kinder. Nåväl, dags för uppgörelse...

Smörtisdag

8e mars är ett sådant där datum då väldigt många tycker är en bra dag för albumrelease. Petter bland annat. Har haft skivan i min ägo i ett visst antal dagar men är inte så entusiastisk att jag ens pallat lyssna igenom den ngn gång. Vad jag dock erfarit redan är att:
- Petter goes bling, säger folk
- Petter är en tönt dömt av fildelaruttlandet och v-power-grejen.
- Kellerman (& Johan Thorselius) har gjort det annars så tråkiga pressmaterialet till skivan. Alltså den lapp som följer med recensionsexemplaren. Tror det kan vara första gången jag sparar den.
- Folk menar på allvar att detta kan vara svensk hiphops resurrection.


Har en massa tankar kring flytten i höst och funderar seriöst nu på Malmö. Igen. Jag är den mest ombytliga person jag vet. Nej, nu ska jag ägna kvällen om Hitler och Petter tror jag bestämt. Tills dess tänker jag bara säga top 4 smörlåtar som passar i marsäckelvädret.


1. T-pain ft. Stat Quo - I'm Sprung
Stat Quo gör ett ganska schysst inhopp med sin ömsom jobbiga röst. Gillar speciellt... "The moment I cut her, I knew she had me, the way she scratched my back and called me daddy" Haha, vilken lyrik. Hursomhelst är det ngt med hur han lägger raderna som jag fastnade för.

2. Pretty Ricky - Can't Live Without You
Namnet gör honom faktiskt inte rättvisa. Otroligt lättsmält.

3. Neyo - Get Down Like That
För att jag så jävla länge nynnat på samplingen typ "I don't want no one but you..." Fett original (The O'Jays - I Swear I Love No One But You). Neyo behandlar den väl, iaf i refrängen.

4. Amr Diab - Nour El Ain (Habibi)
Arabvärldens mest framgångsrika sångare (tror jag iaf...) och låten heter i översättning "Mina ögons ljus (Älskling)". Varför är det på något sätt finare på arabiska?

Smått

En snabbblogg innan jag går för att recensera Mikael Wiehe (just det...). Måns Block från damn! är med, ska bli kul att se. Mindre kul med fetingtajt deadline.
Sitter på jobbet halvsjuk och trött som fan. Metro säger att våren kommer till Växjö 24 mars, vilket känns alldeles för jävla långt bort. Idag föll snö så det var sjukt. Anledningen till att jag bloggar så tråkigt personligt och icke-givande är den enkla anledningen att folk ber mig. Folk blir typ "Jag läste på din blogg att du varit i Egypten, var det kul?". Var fan tog verkligheten vägen, människor?

Det är synd om Rytel

Ja, hann inte skriva det förut men ögnade genom senaste numret av Bon på redaktionen och läste 1. flow skrev om Tillbaka till framtiden-dojorna först. Sen Ung och nu kommer Bon... 2. Hann inte läsa texten om den nya moderna bruden men den lät som de hade en del med min krönika att göra... och 3. Joanna Rytel.

Unfucked pussy och gubbslemskuppen är hennes verk. Tuva berättade också att hon sagt att hon aldrig skulle kunna föda en vit mans barn - skulle hon bli gravid skulle hon göra abort direkt. Därtill har hon startat Abortkyrkogården - en site där folk kan ta farväl av sina aborterade foster.

I Bon skriver Joanna om hur hon älskar muslimska män. Hur hon älskar Ramadan och att inte få ha sex en hel månad. Hur hon älskar att vara hemlig. I grövsta ordalag. Fan, jag ser verkligen inte mig själv som pryd men den där bruden är fan grotesk. Det är så jävla tydligt att hon är trött på att vara en vit medelklasstjej som pluggat på Konstfack att hon måste vara så obscen som möjligt för att kompensera för sitt egentliga, ointressanta jag. Hon snackar om hur omskurna kukar är fräschare och knulla hit och knulla dit. Vem fan bryr sig om vad hon tycker? Vem fan bryr sig vem hon knullar? Jag bryr mig mer om vem fan som överhuvudtaget vill knulla henne.

Och Bon? Att publicera ngt så osmakligt och respektlöst... Det känns så wannabe-Vice som det kan göra. Sluta provocera för provocerandets skull. Jag blir fan stum av västerländsk kultur ibland. Är vi så jävla tråkiga och utpumpade på allt mänskligt och varmt att vi måste ta till fullständigt nonens bara för att ha ngt att säga?

Nu är inte jag den första som ställer sig i den skrikande kön av hat mot just Rytel. Men till skillnad från typ antifeminister och pk-människor så pissar jag inte på henne av hat. Det är snarare av pity, av medkänsla för den arma människan. Vad gör hon när hennes vulgokonst inte är revolutionär och ve och fasa längre?

Hon är fan allt jag föraktar med "den nya tidens tjejer/feminism/radikalitet". Men varsågod, var vulgär och verkligt blek. Det klär dig. Snart är din tid förbi. Gå och lägg dig...

Avstånd och sånt

Hur stor distans artister har till media och sin publik är ngt man kan diskutera mkt. Jag får en känsla av att glappet har minskat den senaste tiden och att det faktiskt fortsätter att göra det. En anledning är att jag mer eller mindre har tvingat mig igenom Strages bok om fans. Alla älskade den. Det gjorde faktiskt inte jag.

Hursomhelst är min anledning till bloggen att artister själva kommenterar recensioner av sina böcker/spelningar/whatever. Jag kan tycka att det är lite patetiskt men samtidigt ger det ju en känsla av närvaro och mänsklighet. Kanye är ju den stora internationellt sett som gjort sig känd för att gnälla över betyg och uteblivna nonenspriser. På Big Bois mixtape har han ngra rader om att Outkasts skiva (kommer inte ihåg om det var ATliens eller den allra första) BARA fick 4,5 mics av The Source. Den var ju en classic. But then again, alla tycker deras skit är klassisk.

När Smp recenserade Darin-konserten fick artikeln massa läsarkommentarer. Bl. a en undertecknad Darin som tackade publiken etc. Samma sak hände nu när jag recenserade AP och Juan skrev ett tack-inlägg. När min arbetspolare Hans recenserade Marcus Birros samlade krönikor fick han ett mail som löd: "Vad är det för fel på er i Småland?"
Jag vet inte, Marcus. Den ngt mer relevanta frågan är väl vad det är för fel på dig?

De tre grejerna är på sätt och vis lika men skiljer sig ändå. Darin-grejen känns bara fake. Ngn nisse måste ju ha tvingat snubben att skriva. AP-grejen var mest soft. Birro bara patetisk.

Så, nu ska jag ta tag i mitt alltför hektiska liv med mkt studier. Läser för tillfället en Nora Roberts-bok som jag ska recensera. Mitt stora hat mot att börja alltför många meningar med "Och" har resulterat i att jag sitter och räknar alla dessa. Är snart på sidan 300 och uppe i en... ja, iaf 250 st meningar med detta begynnelseord. Frågan är vem det är mest fel på. Mig eller Nora Roberts? För alla som är helt obekanta med NR, kan jag avslöja att hon har skrivit dryga 30-talet böcker och kallas för underhållningsförfattare. Dvs, väldigt banalt och förutsägbart innehåll.


F.ö ska vi göra ett skitbra rep om hur unga muslimer känner för det här med karikatyrerna. Lite bortglömt men ack så intressant. Jag sparar därför mina egna åsikter till efteråt så ingen kan säga att jag är vänd åt ena eller andra hållet.
Utöver det ska jag se den här filmen Paradise Now imorgon med Sven och plugga lite körkortsteori. Shit, jag är antingen väldigt ambitiös eller väldigt sorglig.

Well well

Tusen år har gått sedan jag sist skrev. Och tusen saker därtill har hänt. Bland annat har jag varit i Egpten (bilden, ja) och så har den faktiskt tragiska bortgången av Jay Dee inträffat.

Anyways, rakt på sak:
Festivalerna i år verkar arta sig. Lady Sov och Kanye (även The Streets men jag tycker det är rätt ointressant 1. live och 2. i princip allt som släppts efter Original Pirate Material) på Roskilde. Pharrell och Cunninlynuists på Hultsfred. Det senare är ännu inte officiellt. Även Mitchell Brothers men det också ganska ointressant. Speciellt med tanke på deras spelning på Roskilde 05 som var så jävla ful... Amatörmässig videoanimation och tråkig musik. Fattar inte hypen.

Läste förresten ett jäkligt kul rep om Chic (70-tals-bandet som gjorde Le Freak bl. a) i senaste Sonic. Där upptäckte jag också att Patrik Svensson är en väldigt duktig recensent. Jäkligt känsloladdad recension av AP:s senaste Aposteln. Har lite att leva upp till nu eftersom jag sitter och klämmer på en konsertrecension med ovan nämnda band, från i natt då. Jobbet kallar.