Hur stor distans artister har till media och sin publik är ngt man kan diskutera mkt. Jag får en känsla av att glappet har minskat den senaste tiden och att det faktiskt fortsätter att göra det. En anledning är att jag mer eller mindre har tvingat mig igenom Strages bok om fans. Alla älskade den. Det gjorde faktiskt inte jag.
Hursomhelst är min anledning till bloggen att artister själva kommenterar recensioner av sina böcker/spelningar/whatever. Jag kan tycka att det är lite patetiskt men samtidigt ger det ju en känsla av närvaro och mänsklighet. Kanye är ju den stora internationellt sett som gjort sig känd för att gnälla över betyg och uteblivna nonenspriser. På Big Bois mixtape har han ngra rader om att Outkasts skiva (kommer inte ihåg om det var ATliens eller den allra första) BARA fick 4,5 mics av The Source. Den var ju en classic. But then again, alla tycker deras skit är klassisk.
När Smp recenserade Darin-konserten fick artikeln massa läsarkommentarer. Bl. a en undertecknad Darin som tackade publiken etc. Samma sak hände nu när jag recenserade AP och Juan skrev ett tack-inlägg. När min arbetspolare Hans recenserade Marcus Birros samlade krönikor fick han ett mail som löd: "Vad är det för fel på er i Småland?"
Jag vet inte, Marcus. Den ngt mer relevanta frågan är väl vad det är för fel på dig?
De tre grejerna är på sätt och vis lika men skiljer sig ändå. Darin-grejen känns bara fake. Ngn nisse måste ju ha tvingat snubben att skriva. AP-grejen var mest soft. Birro bara patetisk.
Så, nu ska jag ta tag i mitt alltför hektiska liv med mkt studier. Läser för tillfället en Nora Roberts-bok som jag ska recensera. Mitt stora hat mot att börja alltför många meningar med "Och" har resulterat i att jag sitter och räknar alla dessa. Är snart på sidan 300 och uppe i en... ja, iaf 250 st meningar med detta begynnelseord. Frågan är vem det är mest fel på. Mig eller Nora Roberts? För alla som är helt obekanta med NR, kan jag avslöja att hon har skrivit dryga 30-talet böcker och kallas för underhållningsförfattare. Dvs, väldigt banalt och förutsägbart innehåll.
F.ö ska vi göra ett skitbra rep om hur unga muslimer känner för det här med karikatyrerna. Lite bortglömt men ack så intressant. Jag sparar därför mina egna åsikter till efteråt så ingen kan säga att jag är vänd åt ena eller andra hållet.
Utöver det ska jag se den här filmen Paradise Now imorgon med Sven och plugga lite körkortsteori. Shit, jag är antingen väldigt ambitiös eller väldigt sorglig.
måndag, februari 27, 2006
Avstånd och sånt
posted @ 15:52
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment