Prettohelg

Och så kom fredagen som jag så länge väntat på. Ganska bra, får man väl sammanfatta kvällen för er som har en susning om vad jag dillar om.

Lördagen bjöd på blandad konfekt; bland annat körde jag bil och tjafsade med farsan om huruvida jag hade lagt i treans växel eller ej. Jag klarade fas B på övningstesterna i teori. Vi hade gäster från Eksjö och diskuterade folkomröstningen 21 maj. Alltså den där montenegrinerna (och kanske serber också av ngn dum jävla anledning) ska rösta om landets självständighet. Ryktet säger att det ska betalas för exil-montenegrinerna att åka ner och rösta. Vore hur jävla fett som helst. Otroligt soft att ha två medborgarskap.

Sen nåddes vi av nyheten att Milosevic dött. Jag visste inte först riktigt hur jag skulle ställa mig till det. Efter flera diskussioner kom vi så fram till att det var synd, men inte för att han förtjänar att leva utan för att han aldrig fick ngn dom. Sen är jag helt övertygad om att han har planerat sin egen död - att rättegången drog ut flera år på tiden är ju i princip för att han inte ville sitta av ngt straff. Han malde på om att Haag-tribunalen är olaglig och det ena med det tredje och rättsväsendet bara lät honom hållas. Nu ska hela bortgången göras mystisk med snack om förgiftning. Yeah yeah... Allah ce ti najbolju kaznu dati.

Lördag betydde att jag stod kluven framför garderoben och försökte hitta ngt passande. På agendan stod ju releasefest för ett litet indiemärka. Jag grävde fan fram mina tajtaste jeans som jag fick igen med säkerhetsnål (!) och sen en enorm vit t-shirt (fynd på H&M's graviditetsavdelning, otroligt egensinnigt va) och skärp. Såg ut som en nerdrogad, trashig popbrud och gillade det...

Pretto blev det för vi fick champagne och sushi. Otroligt soft och rätt i tiden. Monkeybutler, som märket hette hade premiär för sin 7-plaggskollektion. Artikel om Mattias Jacobsson som har Monkeybutler i Smp 24 mars typ.

Hamnade sedan på en förfest med mestadels koreaner. Soft kan man ju tycka, men de spelade väldigt mkt asiatisk pop. Allt var såklart ripoffs på västerländska låtar men så är det ju typ alltid. Roligaste var att Martin hatade mig och Chris som noddade med huvudet och lite till. Han tyckte vi var ironiska och taskiga. Sånt måste man älska.