3x bieffekter

Tre snabb tankedjor, sen som vanligt men ändock.

1. Ingmar Bergman död idag. Sjukt att vara på en nyhetsredaktion och få reda på det. Tidigt, allt går sjukt snabbt och huset pratar om lösningar för morgondagens tidning. Idag kändes det som första gången som vi levde lite. Många ordinarie var också tillbaka... Diskussionerna gick: Ska det gå på Sverige-sidan? Personligt? Kultur? Har vi någon lokal anknytning? TT-material?

Wikipedia för mig jag vet inte hur länge, genomsökte alla namgivnas födelseort, haha kan ni fatta? Hittade en snubbe som samlade på alla Bergmans filmaffischer, kulturredaktören drog iväg ett mail. De hittade en professor i film på universitetet som var väldigt insatt. Han lovade leverera text 16.00. Johannes är världens duktigaste. Egetproducerad material. DN har typ kallat in alla verkligen.


2. Såg äntligen The Way I are på tv, sjukt fint klippt video och wikipedia berättar som vanligt det bästa. Bland annat regissörens tankar. Och att videoversionen har fyllts ut med en vers av Timblands brorsa. Aldrig lyssnat på låten ordentligt. Dessutom, halkade via länkleken in på Danja, protegén.... Spekulation i vem som gjort vad? Killen ligger bakom mycket av Nelly/Justin-hypen och det är väl då hans papa har skinit mest kommersiellt? Dessutom! Han har tydligen gjort Tell em I Said that, som är hook-låten på T.I vs T.I.P.

3. Har aldrig pallat kolla upp Papoose tills jag hittade massa intressant shit. Björn (grattis i efterskott man, jag har inte glömt dig) tjafsa för lääänge sen om att han trissat upp priserna för sitt kontrakt och fick en miljon dollar... Sjuk marknadföring bla bla bla you know the rest. So, här laddar jag hem och ska välja ngt, det blir det jag kan titeln: Alphapetical Slaughter.
Alliteration kom före Funk Doc också... Meaning, att Pap lyckades att pull that off, det är det som är imponerande. Vad fan betyder det att folk claimar att någon annan var först, nowadays?

Murda murda murda

I love the canadians.

6x Hultsfredsbilder

Jag kan vara festivalens sämsta fotograf men 1)mobilkamera 2)ingen annan fotar ju...

Diary dear

Så, biljetterna till Prag bokade. Intervjuförfrågningarna ivägskickade (sanning med modifikation). All work and lots of beer. Skrev om ett blogginlägg till 700 spänn. Selfpleased som fan i lördags när jag spelade T.I, Clipse, Mapei, Dizzee och allt annat som får mig att vilja dansa. Uppenbarligen kände inte dansgolvet likadant. Höll nästan på att spela Brother Ali med voiceover: "Rhymesayers advanced copy" men det är en parentes.

Hannes sa att någon sa att man måste spela musik som är minst tre år gammal för att folk ska fatta. Den andra killen spelade så här House of Pain, Dexy's Midnight Runners och Jackson 5.
Jag vill inte att den tesen ska stämma. Men gissa vem som fick folk att röra på sig.

Träffade massa folk som varit på Splash!, ute i fredags. Mycket bra tydligen. Redman speciellt.

Nästa skrivprojekt: Tusen tecken om ett ord som ligger i tiden, men kommer fan inte på något bra. Kultur-Johannes sa "mediakurd", men jag är inte så inne på mediaklicken som han och hans Cazal-glasögon. (Han är skitcool). Öh....

Nu basket.

Hallo Tschechien!

Hiphop litterature

Anyways, ny bok med den så kallade "hiphop intellectual" som analyserar the state of hiphop. Förord av Jigga, efterord av Nas.

Yes, our rhymes can contain violence and hatred. Yes, our songs can detail the drug business and our choruses can bounce with lustful intent. However, those things did not spring from inferior imaginations or deficient morals; these things came from our lives. They came from America.
Från Jay-Z :s intro

154 spänn, som hittat. Återkommer såklart efter läsning.

3 x Funk 1995

Trash church

Så sjuk grej, var tvungen att sno härifrån. Vadå kontraproduktivt? Vem vill lyssna på kyrkogodkända rappare... 1500-talet strikes back. Inkvistion, nu!

Från hand till hand

Varför har man inte sett det här tidigare? Och var gör Kanye med Rakim, Nas och KRS?

Ottos reggae

Säg reggae och de flesta får en ganska klar bild i huvudet. Jamaica, dreads och
såklart ­ Bob Marley. Hur låter då Tyskland, en snaggad vit prästson vars riktiga namn är Otto? Möt Gentleman.

Han presenterar sig som Tilmann, med efternamnet alltså. Intervjuerna har varit många men korta, skrattet lockas ändå fram och ögonen tappar aldrig kontakt. Han är född och uppvuxen i tyska Köln, där reggaen inte direkt har haft något större fotfäste. Som tioåring hörde han genrens giganter. Och fastnade.
- ­ Jag kände en speciell energi i reggaen, som jag aldrig känt förut. Även om jag inte förstod texterna först så kände jag kraften och styrkan i musiken.
Det var ingen tvekan om att det var reggae han skulle göra. Sju år efter introduktionen, eller frälsningen som han kallat det, reste han till Jamaica för första gången.
-­ Det förändrade verkligen hela min världsbild. Där är musik mer än musik, mer än underhållning. Det finns ett annat perspektiv i tredje världen-länder, folket hämtar sin styrka i just musiken, säger han.
-I Tyskland är det mer avbrott mellan allting, på Jamaica är rytmerna ständigt närvarande och ger harmoni.
Han har pratat om det här förut, han åker till den karibiska ön ofta. Det är viktigt, har han sagt. Faktum är att han menar att man inte kan vara äkta om man inte helt och hållet har förstått den jamaicanska kulturen. Men ingen anklagar den tyska prästsonen för att vara oäkta. Han har släppt tre album med goda framgångar. Han har vunnit tunga priser i sitt hemland och singeln Superior har slagit stort, lite överallt. Jamaicanerna gillar honom, det är faktiskt ganska viktigt. På kommande skivan Intensity gästar bland annat Sizzla.
-­ Jag har verkligen försökt fånga intensitet i både text och musik, jag kan tycka att det är så mycket ytlighet runt oss. Den här skivan är ganska mångsidig också, jag har lite r'n'b-vibes och ett hiphopbeat med i stället för bara rootsreggae.

Lyssna en extra gång
Flera gånger under sin spelning på Hultsfred ber han publiken att lyssna på musiken. En extra gång, lyssna på mina ord, ber han.
- ­ Jag brukar sitta själv i studion och spela in grunderna, men fördelen med att spela med Far East är att man kan göra musiken mer levande, säger han på sin jamaicanska engelska. Det är inte bara en musikgrej.
Varför tror du att du är så uppskattad?
-­ Det får du fråga någon annan. Men jag har verkligen, verkligen passion för det jag gör och det når ut.
Det finns någon hörsägen om att reggae har en stor scen i Tyskland. Det har till och med myntats ett begrepp ­ Germaican. Ett uttryck som också är ett populärt skivbolag. Men att genren skulle vara execptionellt stor där, håller Gentleman inte helt med om.
-­ Om man jämför med techno, hiphop eller r'n'b är reggae litet. Det finns många soundsystems, många up and coming-artister och Summerjam är ju Europas största reggaefestival så vi har en bra bas. Den bygger vi på.
-­ But the music are in people's hearts, not on the charts.

Publicerad på Smålandpostens nöjessidor, 16 juni 2007. Foto: Lina Alriksson

Sätt dit dem!

Länkleken tog mig till en vaken medborgare, som till och med hade orken att maila dagstidningen om deras hiphopfelaktigheter. Headnod sätter Poppius på plats om Papoose.