What more can I say

In my...

Ja ja ja

Buy-suckers

Lördag kväll, äntligen. Efter att ha missat honom twice. Thank you hustle for the tickets....
Vidare en snabb sammanfattning av vad som mer är roligt i helgen:

1. Peter Bjorn and John gästar his lateness that would anything for a blonde dyke, så här kommer det låta typ.
2. Blak Twang (inte världens bästa kvalitet)
3. Manu Chao, presentation överflödig
4. Erykah, som kommer vara hur kul live?

Av hundra akter peppar jag inför fyra...


Btw detta var min 200:e post, I hate my blog.

Göteborg going once...

twice:






won: Way out west

Review this!

Bekvämligheten med att vara recensent får oss ofta att glömma självrannsakan. Varför recenserar vi? Skivsvaret brukar vara konsumentupplysning. Å vems vägnar? Det är inte alla skivbolag som har råd att skicka recensionsex.

Ett zine jag skrev för slutade få skivor bara för att vi inte praisade grejerna från ett visst bolag. Klart att gratis innebär någon motprestation. Och ibland inte vilken motprestation som helst.
Den senaste tidens rädsla för att album ska läcka ut innan release har dessutom gjort att promotionskivor inte anländer till redaktionen i förtid. Men recensionernas problem är inte omständigheterna. Det är hela kulturen runt omkring.

Efter ett par års recenserande blir man trött. Med rutinen kommer en förmåga att snabbt plita ner ett par hundra tecken efter ett par gångers genomlyssning. Imponerande, verkligen, men också lite respektlöst. En snabb bedömning av ett verk som någon jobbat med i månader, kanske år. Hur stor chans har man gett skivan egentligen? Eller det som kanske är viktigare: Vad spelar ens åsikt för roll?

Mer än gemene mans i alla fall, eftersom den trycks i x antal exemplar. Med det kommer också ett ansvar som inte alla riktigt tar på allvar. Faktafel smyger sig lätt in, den ena läser den andras och många recensioner blir varandras ekon. Och ibland är texten totalt intetsägande - en sammanfattning av artistens karriär och en försiktig beskrivning av låtarna.

Men å andra sidan, det jobbiga med sprida sina tankar är att man oftast måste bestämma sig. Bra eller dåligt? Varför? När något trycks och läses av andra blir det också förevigat på ett annat sätt än en vanlig diskussion. Man sätter det man tycker på pränt och sedan finns det ingen ändring. Min första skivrecension var Chords debut A garden around the mansion, som jag gav en tvåa. Idag skulle betyget vara högre. Eller Commons Be som jag tyckte var en femma 2005 men idag inte förtjänar epitetet "Mästerverk" som den siffran innebär.

Varenda gång man recenserar känns det som man cementerar sina åsikter. Att hela tiden behöva tycka är inte heller det lättaste. Men det går liksom inte att svamla om att man inte vet eller diskutera med sig själv. Det misstaget gör tillräckligt många när de fokuserar på "Jag..." i texten. Att det är jag som tycker framgår av min byline. Det räcker bra så.

Jag är verkligen inget undantag, alla de här misstagen har också burit mitt namn någon gång, säkert flera. Men finns det liksom någon mening att bedöma skivor, när man inte ens får igång en diskussion? Har skivrecensionen spelat ut sin roll när tillgängligheten på musik är stor så att alla kan vara domare? Vem bryr sig om vad jag, eller någon annan som fått turen att få promoskivor tycker? Men ingen klagar ju, så varför säga nej.

Nöjeskrönika publicerad på Smålandspostens nöjessidor 2007-08-03

De flippar jazz med hiphop

Halva Flipside Rebelation. Paul Hinz, Joel "Mad Science" Håkansson, Niklas Bennerholm och Simon Thörn. Foto: Lina Alriksson

Året är 1999 och det är hiphoptider. Urban Skillz och Mad Science är två av alla de som rappar och gör egna beats. Under namnet Flipside spelar de in sina spår i en hemmastudio och gör så sig småningom kända i hemstaden Helsingborg. Så när Looptroop ska spela där får de vara förband.
- Vi ville göra något mer och därför ha ett liveband, berättar Mad Science, som heter Joel Håkansson i det civila.
Urban Skillz och sångerskan Viktoria gick på en folkhögskola i Skåne som också hade en "fin jazzlinje". Där hittade de fem killar i en klass och därmed också sitt kompband. Från början skulle musikerna vara just det.
- Men vi tyckte det lät så fett, så vi fortsatte.

Flipside var taget
Flipside var vid det laget Flipside Rebelation, enligt Mad Science, för att de spelade in många av sina låtar hos en kompis som drev Rebelation Records. Gitarristen Simon Thörn skojar och säger att det var för att de insåg att det redan fanns ett band som hette Flipside. Men nu var de inte längre bara två rappare utan ett band med sångerska, trummis, gitarrist, en på percussion, en på kontrabas och en bakom klaviaturerna. Klassiskt skolade jazzmusiker möter hemmastudio-rappare.
Vad har ni lärt er av varandra?
- Jag har lärt mig att flytta fokus från musik till text. Det är en stor kontrast mot jazzen, säger Simon Thörn.
- En jävla massa musikaliska termer så att vi kan prata med jazzarna, säger Mad Science.
- Ja, det är roligt att rappare säger bars i stället för takter. Eller en sådan sak som att de kan inte säga "Vi är från Drottningshög". Det funkar ju inte i text, så det blir "The Q" i stället, säger Simon.
I replokalen jammas det på alla håll och kanter. Ibland utifrån ett beat som någon tar med, ibland har någon idé eller slinga som de hört och gillat. Det börjar någonstans och slutar i deras egen grej. Det blir mycket "det ska vara mer tsshhhh", viftande med armar och slag i luften för att illustrera hur saker och ting ska göras.
- Vi har en ömsesidig respekt för varandras konstnärliga integritet, säger Simon och de andra skrattar. Men jag tror det har underlättat att vi inte har varit i studion tillsammans, fortsätter han.

Roots i bakhuvudet
De har precis släppt sin sexspårs-EP Rebelution som de har releasefest för i kväll. Musiken beskriver de som "funk, soul rap, genuin hiphop" med The Roots i bakhuvudet. Även om de inte hört något som låter likadant.
- Det är en bra och unik skiva. Vi spelade in den i ett riktigt sunkigt vardagsrum med snus på golvet, säger Mad Science.
Vad är målet då?
- World domination!
- Nej, men att bli hörda och komma ut och spela, det är det roligaste. Alla pengar vi får in lägger vi i en bandkassa för att kunna trycka upp grejer och så, säger Niklas Bennerholm, percussion.
- Ja just det, jag blev fikaansvarig, säger plötsligt Paul Hinz.
- Ja, det är jävligt hiphop, Paul, skrattar de andra.


__________________________________________________________________
Flipside Rebelation
Medlemmar: Joel "Mad Science" Håkansson (MC), John "Urban Skillz" Lindell (MC), Viktoria Tryggvadottir (sång), John Björnberg (trummor), Simon Thörn (gitarr), Paul Hinz (kontrabas), Niklas Bennerholm (percussion), Henrik Magnusson (klaviaturer).
Spelar: funkig, soulig hiphop.
Hemsida: www.rebelation.se
Aktuella med: Sexspårs EP:n Rebelution, som finns för fri nedladdning på hemsidan.
Kuriosa 1: Trummisen ska lägga ned musikpluggandet och bli bonde.
Kuriosa 2: Om man lyssnar väldigt noga finns det ett toalettskrik i slutet av en låt på skivan.
__________________________________________________________________

Intervju publicerad på Smålandspostens nöjessidor 2007-07-27