Lazee

Okej, var börjar man historien. I ngt nummer av Pause tipsade en Malmö-dj om Lazees Squad Up, kallade den för lokal banger. Och nu har det börjat surra lite kring Lazee som har egna bolaget Skrilla Music. Faktum är att han i flera månader spelats på P3 Lab och Dans.
Med brittisk påbrå är han såklart influerad av grime. Mörka beats och tunga trummor. Flowet är i världsklass.
Jag vågar nog säga att Max P är lite hotad på tronen.
Tre låtar kan man ladda på bolagets hemsida. (Squad Up, They Don't Know och Pounds to Kronor)

Andra snippets: Watchu Lookin' At (Garage flip)
Sunny Introduction (Unofficial Remix)
Summertime/All Night Long Medley

Hårkatastrof

Om man ska sammanfatta de senaste två dagarna:

• Hårmakeover med redaktionen
• Katastrof 1: Mitt hår (ganska fint) blev chokladbrunt (fint) med blonda slingor (helt okej) och två nyanser av röda slingor, som bägge drar åt mörkrosa (groteskt)
• Panik. Jag vill göra om.
• Andra omgörningen resulterar i Katastrof 2: jag får inte göra vad jag vill för att det tar för lång tid (det de sedan valde att göra tog nästan fem timmar) och kräver för mkt material (vilka snåla jävlar!) så då ville de antingen färga mig svart eller violett. Jag hatar bägge men jag hatar rosa mer. Jag går med på ngn sorts blandning.
• 10-15 har jag suttit i en frisörstol. För detta fick jag 1. Svart hår som reflekteras lila 2. Skitmkt lockar. 3. Hemsk frisyr så jag får kommentarerna att jag ser ut som en mörk Marilyn Monroe, 60-tals-pingla och själv tycker jag mest att det ser ut som Betty i The Flintstones. 4. En sminkning som är ganska schysst 5. Denna hemsk bild i tidningen.
• Lärdom vi lärt oss: Låt ingen ngnsin röra ditt hår. Låt ingen ta kort på dig i hemska frisyrer. Låt inte dessa bilder publiceras i tidningen.
• Nu får jag gå runt med den här skiten i flera veckor innan jag kan färga tillbaka till min vanliga bruna färg.

Prettohelg

Och så kom fredagen som jag så länge väntat på. Ganska bra, får man väl sammanfatta kvällen för er som har en susning om vad jag dillar om.

Lördagen bjöd på blandad konfekt; bland annat körde jag bil och tjafsade med farsan om huruvida jag hade lagt i treans växel eller ej. Jag klarade fas B på övningstesterna i teori. Vi hade gäster från Eksjö och diskuterade folkomröstningen 21 maj. Alltså den där montenegrinerna (och kanske serber också av ngn dum jävla anledning) ska rösta om landets självständighet. Ryktet säger att det ska betalas för exil-montenegrinerna att åka ner och rösta. Vore hur jävla fett som helst. Otroligt soft att ha två medborgarskap.

Sen nåddes vi av nyheten att Milosevic dött. Jag visste inte först riktigt hur jag skulle ställa mig till det. Efter flera diskussioner kom vi så fram till att det var synd, men inte för att han förtjänar att leva utan för att han aldrig fick ngn dom. Sen är jag helt övertygad om att han har planerat sin egen död - att rättegången drog ut flera år på tiden är ju i princip för att han inte ville sitta av ngt straff. Han malde på om att Haag-tribunalen är olaglig och det ena med det tredje och rättsväsendet bara lät honom hållas. Nu ska hela bortgången göras mystisk med snack om förgiftning. Yeah yeah... Allah ce ti najbolju kaznu dati.

Lördag betydde att jag stod kluven framför garderoben och försökte hitta ngt passande. På agendan stod ju releasefest för ett litet indiemärka. Jag grävde fan fram mina tajtaste jeans som jag fick igen med säkerhetsnål (!) och sen en enorm vit t-shirt (fynd på H&M's graviditetsavdelning, otroligt egensinnigt va) och skärp. Såg ut som en nerdrogad, trashig popbrud och gillade det...

Pretto blev det för vi fick champagne och sushi. Otroligt soft och rätt i tiden. Monkeybutler, som märket hette hade premiär för sin 7-plaggskollektion. Artikel om Mattias Jacobsson som har Monkeybutler i Smp 24 mars typ.

Hamnade sedan på en förfest med mestadels koreaner. Soft kan man ju tycka, men de spelade väldigt mkt asiatisk pop. Allt var såklart ripoffs på västerländska låtar men så är det ju typ alltid. Roligaste var att Martin hatade mig och Chris som noddade med huvudet och lite till. Han tyckte vi var ironiska och taskiga. Sånt måste man älska.

8 mars igen

Internationella kvinnodagen och samma jävla gnäll om behövs/behövs inte. Jag orkar faktiskt inte lyssna på den diskussionen eller läsa trötta argument som "Ja, männen har ju ingen dag, varför ska kvinnorna ha det?" och kontringen "364 dagar är mansdagar, en dag kan väl vara en kvinnodag". Varför kan vi bara inte låta det vara som det är?
I balkanska kulturer firas 8 mars rätt rejält. Männen uppvaktar kvinnorna. Jag undrar faktiskt hur den svenska feministiska rörelsen skulle ställa sig till det. Pappa missade iaf att uppvakta hushållets kvinnor och försvarade sig med att vi bodde i Sverige och att man i Sverige traditionellt inte firar 8 mars. Jag svarade med att vi skulle bevara våra traditioner. Då skrattade bägge föräldrar och diskussionen var slut. Det är inte alltid det funkar att välja när man vill vara assimilerad och när man inte vill det.

Ett urval av dagens msn-konversationer:
1. Petter ska vara med i P3 Morgonpasset och snackar om kläder och stil. Han gillar inte sina svar och menar att han borde varit mer medietränad eftersom han till vardags är journalist. (Den 4e maj börjar han dessutom på Aftonbladet, kom ihåg var ni läste det först).
2. Matilda upprörs av att Mick Jagger, 62 har skaffat en 18-årig flickvän.
3. Kotte tycker att inte vilja ha sex med ngn direkt är, och jag citerar: "?????????????????"
4. Johanna tycker att Sabina från Växjö i nya Top Model är jättevacker.

Vardagsskitsnack när det är som bäst.
Cunninlynguists och Kano till Hultsfred. Jag är fortf. inte övertygad.
Tonedeff - Gathered finast idag.
Dock har dagen mest handlat om att berätta eller inte berätta. Självrannsakan och röda kinder. Nåväl, dags för uppgörelse...

Smörtisdag

8e mars är ett sådant där datum då väldigt många tycker är en bra dag för albumrelease. Petter bland annat. Har haft skivan i min ägo i ett visst antal dagar men är inte så entusiastisk att jag ens pallat lyssna igenom den ngn gång. Vad jag dock erfarit redan är att:
- Petter goes bling, säger folk
- Petter är en tönt dömt av fildelaruttlandet och v-power-grejen.
- Kellerman (& Johan Thorselius) har gjort det annars så tråkiga pressmaterialet till skivan. Alltså den lapp som följer med recensionsexemplaren. Tror det kan vara första gången jag sparar den.
- Folk menar på allvar att detta kan vara svensk hiphops resurrection.


Har en massa tankar kring flytten i höst och funderar seriöst nu på Malmö. Igen. Jag är den mest ombytliga person jag vet. Nej, nu ska jag ägna kvällen om Hitler och Petter tror jag bestämt. Tills dess tänker jag bara säga top 4 smörlåtar som passar i marsäckelvädret.


1. T-pain ft. Stat Quo - I'm Sprung
Stat Quo gör ett ganska schysst inhopp med sin ömsom jobbiga röst. Gillar speciellt... "The moment I cut her, I knew she had me, the way she scratched my back and called me daddy" Haha, vilken lyrik. Hursomhelst är det ngt med hur han lägger raderna som jag fastnade för.

2. Pretty Ricky - Can't Live Without You
Namnet gör honom faktiskt inte rättvisa. Otroligt lättsmält.

3. Neyo - Get Down Like That
För att jag så jävla länge nynnat på samplingen typ "I don't want no one but you..." Fett original (The O'Jays - I Swear I Love No One But You). Neyo behandlar den väl, iaf i refrängen.

4. Amr Diab - Nour El Ain (Habibi)
Arabvärldens mest framgångsrika sångare (tror jag iaf...) och låten heter i översättning "Mina ögons ljus (Älskling)". Varför är det på något sätt finare på arabiska?

Smått

En snabbblogg innan jag går för att recensera Mikael Wiehe (just det...). Måns Block från damn! är med, ska bli kul att se. Mindre kul med fetingtajt deadline.
Sitter på jobbet halvsjuk och trött som fan. Metro säger att våren kommer till Växjö 24 mars, vilket känns alldeles för jävla långt bort. Idag föll snö så det var sjukt. Anledningen till att jag bloggar så tråkigt personligt och icke-givande är den enkla anledningen att folk ber mig. Folk blir typ "Jag läste på din blogg att du varit i Egypten, var det kul?". Var fan tog verkligheten vägen, människor?