Så oäkta, så besviket.

Ok, alla vet vilka Bounce är. Och med den stora hypen kring dans bestämde jag mig för att skriva ngt. Bounce var i stan, jag gick på deras show. Meningen var att jag skulle göra intervju men det var så jävla mkt divighet kring allt så jag sa fuck it. Jag fick 30 min torsdag morgon kl. 10. Det eller inget. Huruvida det var deras manager eller de själva som bitchade, vet jag inte. Det förändrade inte utgången iaf.
Jag gör en telefonintervju istället och herregud. "Allt är kul, det är bara kul" "Vi är jätteglada att det är utsålt". Yta heter det.
Jag försöker bryta av med ltie flum. Danina: "Men säg tre-fem låtar som du går igång på" "Eh, jag kan inga låttitlar men Missy Eliott, Timbaland, Justin eh... eller Marios nya. Sen... vad har vi i showen? Usher är bra också"
NO SHIT SHERLOCK. Snubben inte nog med att du ska kunna varenda jävla låttitel. Du ska kunna ALLA remixer. Basta.
Så jag kommer in på Frågan, den som alla ska kunna snacka i timmar om, flumma, spilla ut sin själ. Lägg på minnet att Bounce gör en show kring temat, jämför dansberoendet med alkoholism...
Danina: "Så, kan du försöka beskriva din kärlek till dansen?"
Han: "Jadu... Jag vet inte. Jag mår inte bra när jag inte får dansa."

Error, error...