Kultur!

31 aug och idag släpps Late Registration. Låten med Brandy är grym och överlämningen mellan Kanyes och Jay-Z's vers är OMG!
Låter jävligt bra men det känns samtidigt lite inklampande eftersom Kanye har samplat en an världens absolut bästa låtar; Curtis Mayfield - Move on up.
Precis som Victor rekommenderade en kväll 2002 så måste, måste det vara åtta-minutersversionen man lyssnar på. Och anledningen till att låten och många andra från i princip samma era finns i så lång version är: när allt handlade om dans, speciellt där på 70-talet så tyckte man att låtarna slutade precis när man kommit in i the groove. Tre minuter var perfekt för radion men inte för dansgolvet. Så fanns det en finurlig kille - Tom Mouldon, som studerade dansarna, analyserade vilka delar som fick dem att dansa som vildast och med väldigt enkla medel skapade han en re-edit. Inte remix eftersom han återanvände bitar av originallåten för att skapa ngt nytt. Så gjorde han t.ex ett beställningsjobb åt den stora ikonen Gloria Gaynor.

Disco är för övrigt en väldigt häpnadsväckande genre. Ofta kopplar man ihop disco med 70-tal, glitter & glamour - Studio 54, droger och så vidare och så vidare. Bilden målas lätt upp med hjälp av Saturday Night Live, Bee Gees och ja, ganska mkt elitism. Vem som helst fick ju inte komma in på Studio 54. Sanningen är lite annorlunda. Disco kan man säga hade två åldrar - den första handlade väldigt mycket om musik och kärlek. Den andra om den vanliga uppfattningen. Från början var det väldigt mycket undergroundrörelse och som likt alla andra så blev den exploaterad och kommersieliserad. På gott och ont såklart. En av de dåliga grejerna var just materialismen, elitismen som absolut inte var med i ursprungstanken. Det berättas historier och åter historier om ett av discons mest känds ställen - The Loft (antar att Växjös Loft inte har tänkt på det?), som egentligen var en samling med vänner som lyssnade på rariteter och fullständigt nöjt.

Alla de här fantastiska grejerna kan man läsa i den ännu mer fantastiska boken Last night a DJ saved my life - The history of the disc jockey.
Tar avstamp i uppfinningen av radio - radio-dj's - club dj's och så behandlas genre efter genre: från northern soul till reggae, disco, hiphop, house och så vidare. Sjukt jävla läsvärd, speciellt om du gillar musik eller håller på med det.

Lånade också en såndär popkulturbok idag, Toby Young (hans blogg) - journalist som fick jobba på den sjukt populära amerikanska tiden Vanity Fair ett tag. Det gick åt helvte. Till skillnad från många andra intellektuella som så enträget hatar och förkastar "mainstreamkultur" så har Toby Young vänt på hierarkin, det är liksom Sylvester Stallone som är en hjälte och inte ngn skäggig Dostojevskij. Hunnit 44 sidor exakt och tycker den redan är ganska banbrytande - snabbt flöde, snabbt språk och nu trycks sådant som är vardagsmat för vanliga människor. Ska med nöje se hur detta utvecklar sig och Toby fuckar upp sitt liv totalt.

Utöver det så vill jag bara tipsa om livekonserterna med John Legend och Leela James med start 22.30, svt 2 that is.

Och såklart; Idol 2005 började igår och jag älskar verkligen katergorin blattar. Äger så sjukt hårt. Hösten på tv blir ju fan bra - det där dansprogrammet You think you can dance är rätt ok och jag väntar med spänning på den svenska versionen - Floorfiller. Speciellt eftersom en asduktig brud från mig Cambridge-kurs har gått vidare till sista uttagningen som är i helgen. Hoppas på henne!

Prominent spelar på Downtown på fredag, mycket sjukt.