Hufvud

Fredag imorgon och det betyder Stockholm för min del. Jag har varit där typ aldrig så det ska bli riktigt kul att shoppa. Vi flyger upp också vilket är extra skönt.
Är precis klar med min hermeneutiska analys av Cecilia Davidssons novell Vänta på vind. Det är lite tyngre litteratur än Danielle Steel alltså... Jag säger inte att novellen var bra, den var bara inte så enkel.

Annars har jag skrivit outfitslistor och lyckats med konstverket att packa lite. Är speciellt nöjd med en (antagligen lördag kväll). Mina nya kicks ingår naturligtvis.

Så, nu är det bara lite packning, lite projektarbete, lite jobblogg och en hel del filosofihemtenta kvar att göra. När tar det slut?

Avslutar med den lite sjuka nyheten att Chuck D ska bli mobiloperatör. Tanken är att han ska leverera musik och musikvideos till mobilerna och erbjuda såväl ringsingaler som hela låtar. Vad säger man? Entrepenörskapet har inga gränser. När jag var hos Björn i februari konstaterade han att han fått ett tydligt tecken på att musikbranschen är åt helvete. De hade ett nytt pris på Grammisgalan. Nämligen "Årets ringsignal". Det här är andra tecknet, min vän. Eller kanske smäller Chuck D Mobile hur högt som helst...

Roliga saker om mitt namn

1. Det finns enligt SCB två stycken i Sverige som har Danina som tilltalsnamn. Ngra har det som andranamn. När jag researchade lite fann jag att en av dessa är en tjej i Växjö.... Sick?
2. Det finns flera hästar som heter Danina. Sådana som tävlar i trav alltså.
3. Det finns en belgisk restaurang som heter Danina.
4. Om man har ett spanskt n, med såndär grejer över första N:et i Danina, betyder det "den ondskefulla" eller "den som tycker om att skada". På spanska alltså.
5. Fetaste av allt: 2002 kom ytterliggare en av Danielle Steels romaner ut. Granny Dan hette denna och handlar om ryska ballerinan som tvingas välja mellan kärleken och baletten. Gissa vad hon heter? Precis. Jag tror jag måste köpa den.

Thank you, Google.

Sunday, sunny Sunday

Jag har aldrig fattat det allmäna hatet mot söndagar. Det ÄR veckans bästa dag, så är det bara.
Trots det är det här en ganska tråkig dag, jag har bara tvättat och spanat in ett och samma par skor typ tusen gånger. Ska man eller ska man inte beställa över nätet? Jag som inte brukar köpa adidaskicks är lite osäker men gurun säger go så....

Looptroop-konserten: vad säger man? Kärlek rakt av. Ganska improviserat och jäkligt soft. Publiken var off the hook och för en gångs skull slapp man skämmas. Detvar kul att spela skivor av flera anledningar: 1) folk typ dansade. 2) ett gig leder till ett annat... 3) jag fick en enda önskning och det var inte pop, rock, Shakira eller Fronda utan Gnarls Barkley.
Hade fått skivan bara för ngn dag sedan och hade inte den med mig, tyvärr.
Torsdagsnatten blev hursomhelst lång och dagen efter sådär semi-deppig av bakfylla och vetskapen att gårdagen är ett minne blott. Otroligt förbannad att jag glömde kameran.

Nu är det dags att pumpa ut ytterliggare en krönika och recensera Daniel Månssons fotobok om skate-kulturen. Ge mig lite ämnen. Fildelning? Buggning-Storebror? Segregation? Jag tror det blir det sistnämnda.

Max, Max, Max Peezay!

I decmeber 2005 släppte han Discokommittén. Och nu gör jag ngt som jag inte brukar göra: Här är min recension av skivan, publicerad i Smålandsposten typ 21 januari.

(hiphop/grime)
Max Peezay
Discokommittén
3 av 5

Hans alias är en ordlek på tv-spelsprofilen Max Payne. Hans musik en svensk version av den hypade brittiska stilen som mest kallas för grime. Tänk takter uppemot 140 beats per minut, hårda trummor och elektroniska fastetsande slingor. Rappen går lika snabbt som beatet och leker inte sällan med en och samma ändelse eller rentav ett och samma ord. Max Peezay rappar på svenska och om så vitt skilda ämnen som paradoxer i den kristna monoteismen som svensk kollektivtrafik. Flowet är tight och missar aldrig en rim rent tekniskt även om vissa rader kan kännas mer eller mindre nödvändiga. Att det har gått lång tid mellan att låtarna har gjorts ser man inte minst på producentens Juusos utveckling. Låten Oavsett släpptes för flera månader sedan som gratis mp3:a på nätet och talade sitt tydliga språk att grime inte var Juusos hemvist. Från det har nivån till exempelvis Lemmeltåget höjts avsevärt. Den dvd som medföljer är ett stort plus. Avsaknaden av den råa brittiska accenten känns ovan och men också ny och välkommen i ett halvdött hiphopsverige. (Devrim/V2)


Så igår spelade han på Deluxe i Växjö och hade med sig två sidekicks (Fattarus Mackan och en snubbe jag tror kallas Nimo) plus brittiska gäster från Ruff Sqwad. Det var så jävla hett, jag sitter och lyssnar på skivan nu. Gee Riddim, Kvasifilosof, Lemmeltåget (speciellt vid 02.57), Emergency. Fan vad lycklig man blir... Det tar väl lite tid innan allt sätter sig men ändock. Jag ångrar lite att jag gav upp min frenesi kring grime-scenen... Det blev helt enkelt lite för mycket.
Men ärligt, köp skivan. Videos till de släppta singlarna finns här.

April april

Iom att det är årets fjärde månad trotsar jag fan allting och lägger av mig vinterjackan. Var i Malmö 22 timmar lördag-söndag. Åkte ner direkt efter att ha 1. sovit fem timmar fre-lör 2. skrivit högskoleprov i typ 6 timmar och 3. ätit en pastasallad på hela dagen.
Resultatet kunde inte bli annat än katastrof. Det började egentligen bra med baaaara ett glas vin för att sluta i tömt konto och att jag står på scen och shakar ass med Uffie.
Jag som alltid spyr galla på alla brudar som går upp på scen. Se vad alkohol gör med mina principer!

Så, nu ganska redig (men fett trött) sitter jag på jobbet. Fick i förra veckan veta att det är här jag ska vikariera i sommar (stort!). Min recension av Bankys bok har dragit ut en och en halv timme på tiden. Tyckte att jag kunde blogga istället. Nu väntar egentligen en kort intervjua med Max Peezay som spelar på Deluxe i Växjö tisdag. Ska bli kul att se igen. Lilla spelningen på Roskilde 2005 var inte mkt att hänga i granen. Hoppas på Lemmeltåget, som fortfarande är den bästa låten på skivan.

Annars snurrar Bubba Sparxx senaste i spelaren och det låter tråkigt. Enstaka låt är soft men jag saknar fan Timbaland. Han har bara proddat en låt och det låter som Jiggas Dirt off your shoulder. That man på Bubbas nya låter som Gangstas Paradise tycker pop-Tuva och haha, visst är det så. Denna jävla återanvänding.

Så lite stil att avsluta med. Som den Nike-fantast jag är, trodde jag aldrig att Adidas skulle vara såj ävla mkt bättre på sneakers. Någonsin. Men så är det nu och nya kollektionen Adicolor. Enda i tjejstorlekar är såklart rosa men vafan spelar det för roll när de är assnygga. Fafi har designat och jag ska ha. 21 april blir detta.

Fan, jag är ett namedroppande pretto va? Mm, jag misstänkte det.